Tillbaka från Baltikum

Nu är jag sedan en vecka tillbaka från Baltikum. Att det inte blivit något inlägg tidigare beror främst på ölfestival i Tallinn, men även varmt väder och att jag cyklar mycket.

Efter att jag kom till Stockholm har jag cyklat långa dagar hela vägen till Lysekil, eller egentligen till Brodalen. Värmen har varit ganska jobbig och mot slutet märkte jag av att jag förlorat lite för mycket vätska. Så det sista 50km till Brodalen var jobbiga med en krånglande mage.

Dessutom är väg 162 från Munkedal till Lysekil en väldigt jobbig väg med hetsig trafik och ingen vägren. Så om ni någon gång funderar på att cykla till Lysekil avråder jag från det. Åtminstone inte förrän de har byggt cykelväg av det nerlagda järnvägsspåret, så att man slipper cykla på väg 162. Det finns andra platser som är minst lika fina, men med vägar bättre anpassade för cyklister.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Riga – ännu en stad i högen

Igår kom jag till Riga och har nu hunnit cykla omkring här en hel del. Så mycket så att jag hittar till hotellet och någorlunda kan ta mig runt i staden.

Fast jag har knappt tagit några bilder, även om jag haft med mig kameran hela tiden. Jag har tänkt att jag ska ta bilder från broarna som jag cyklat över och även ta lite bilder på cykelinfrastrukturen. Så har det inte blivit av, jag har hela tiden glömt bort det eller tänkt ”nä det här blir ändå ingen intressant bild”.

Så nu har jag cyklat ca 50km i Riga och de enda bilderna jag har är på ett monument, lite bilar och ett övergivet hus.

Imorgon när jag cyklar ut ur Riga får jag nog tvinga mig själv att ta lite bilder…

Billigt hotell i Riga

Boendet har jag löst på ett billigt hotell utanför centrum, det är kombinerat med biljardhall och fest/konferenslokal. Ikväll består gästerna främst av något MC-gäng som har fest, jag har inte pratat med dem så jag vet inte vad de firar. Samt två killar från Finland som hängde i baren vid biljardborden. Jag pratade lite med dem istället när jag åt och de verkar vara mest intresserade av att dricka sig fulla.

Så jag valde att dra mig undan till mitt rum, för sist jag träffade två finnar var i Narvik. Det slutade med att en dansk man i y-frontkalsonger sa till oss, vänligt men bestämt, att det var dags att gå och lägga sig. Dagen efter regnade det och det var allmänt jättejobbigt att cykla.

Dessutom så har jag en känsla att finnarnas intresse för öl och att spana in tjejer, i kombination med MC-gänget kan bli en dålig kombination.

Imorgon lämnar jag Riga, vilket ska bli skönt. Kanske kommer jag ihåg och tar lite fler bilder.

Vilodag i Kaunas och en cykelstudie

Nu har jag kommit till Kaunas och jag har haft vilodag, vilket innebär en hel del tid i sängen på hotellet samt att jag har cyklat lite i Kaunas.

De senaste dagarna har jag cyklat genom norra Polen på fina backiga vägar, den största delen har gått i alleer där träden växt upp över vägen så att de möts och ger en behaglig skugga. En skugga som varit väldigt uppskattad eftersom det har varit väldigt varmt. Halsen har tyvärr fortsatt att vara jobbig, även om det har blivit lite bätte, men jag har ändå valt att cykla vidare. För jag hade blivit så uttråkad annars. Dessutom så fanns det knappt några campingar att stanna på.

Nu när jag kommit till Litauen har landskapet förändrats och från ett böljande backigt landskap är det nu nästan på helt platt.

Kaunas

Som jag skrev i mitt förra inlägg så gillar jag inte städer… Kaunas är på lite drygt 300 000 invånare, så det är lite mer hanterbart än Gdynia, Sopot och Gdansk tillsammans. Men vägarna är ändå vädligt breda här och de breda vägarna gör att bilisterna kör ganska fort och lite hetsigt. Att korsa en normal gata kan vara ett stort projekt då de ofta är sex filer breda. Det märks tydligt att, som i så många andra städer, är det bilen som är normen. Bilen får det utrymme som den behöver och därefter så får resten dela på det som blir över. Även om hastighetsgränsen är på 40km/h eller 50km/h så är det inget ovanligt att bilister håller 60+ inne i staden.

Bred väg i Kaunas

Men det finns ju också en trend av att främja cykling och en stad med självaktning måste ju även satsa på cykelinfrastruktur. Åtminstone så att det ser bra ut i deras rapporter, att de faktiskt gör investeringar för att främja miljövänliga transporter.

Kaunas är inget undantag här, det kan checka av de flesta punkterna kring vad en stad förväntas ha i cykelinfrastruktur. De har bra cykelställ där det går att låsa fast ramen, de har cykelvägar, de målar cykelfilerna gröna så att de ska synas, det står något klämkäckt positivt om cykling på dessa cykelfiler och staden har även skaffat lånecyklar.

Kaunas som cykelstad

Fast som i så många andra städer så görs dessa investeringar på cykelinfrastruktur lite sådär halvhjärtat. Att lånecyklar är en bra grej för turister och även i viss mån boende i staden håller jag med om. Men för att lånecyklar ska vara användbart så måste det finnas en cykelinfrastruktur att använda dessa på, som fungerar och känns trygg.

Jag har cyklat i många städer och det är alltid lite läskigt att cykla i en ny stad. Det är svårt att hitta och man känner inte riktigt till de oskrivna reglerna. Vad kommer hända om jag tar plats och lägger mig mitt i en fil med bilister bakom? Kommer bilister börja tuta aggressivt? (går det ens att tuta utan att det låter aggressivt?) Kommer de köra om mig läskigt nära? Eller kommer de anpassa sig och ge mig utrymme?

I vissa städer är det t ex helt accepterat att cykla på trottoaren, i andra städer så blir man utskäld om man gör det. Till och med att cykla i Köpenhamn kan vara lite obehagligt i början, innan man har lärt sig trafikrytmen och hur andra cyklister/bilister agerar i trafiken.

Om det då dessutom inte ens finns något utrymme för cyklister i staden, så blir steget ännu större för att våga cykla i staden.

Lånecyklar i Kaunas

Så innan det blir aktuellt med lånecyklar så måste cykelinfrastrukturen hålla en viss nivå. Det måste finnas vissa grundläggande saker, så att det åtminstone upplevs tryggt för turister att cykla i staden. Kaunas är inte där ännu.

Cykelställ

Det verkar vara relativt gott om cykelställ i centrum och de flesta jag sett har varit av en bra modell där det går att låsa fast ramen i stället. Men det jag lagt märke till är att de oftast är helt tomma, vilket nog beror på att det inte är så många som cyklar här. Det är som med lånecyklar. Det är jättebra med cykelställ, men för att de ska användas så måste det finns en vettig cykelinfrastruktur att cykla på till cykelstället. Det måste gå att cykla till cykelställen utan att bli inklämd mellan en massa bilar som rusar fram utan hänsyn till några andra.

Cykelfiler och cykelbanor

Ett billigt sätt att visa att staden bryr sig om cyklisterna är att måla cykelfiler på vägarna. Genom att måla en remsa vid vägkanten för cyklister så kan staden visa på att de faktiskt gör något för cyklister. Samtidigt som det inte kostar speciellt mycket. Med lite smart placering så behöver de inte ens ta bort några parkeringsplatser.

Nackdelen med den här lösningen är att det inte blir speciellt mycket bättre för cyklister. Eftersom det inte finns några fysiska hinder för bilisterna så kan de ändå köra och/eller parkera i cykelfältet. Och störst/hårdast går först.

Dessutom har Kaunas valt att bara placera cykelfilerna antingen på sporadiska bakgator utan någon bebyggelse, eller på gågatan. Problemet på gågatan är att när de målar plattorna så blir det halt vid regn och gliporna mellan plattorna är så stora att däcken lätt fastnar i skårorna. Så det är lätt att trilla om man cyklar med smala däck där.

Ni kan även se på bilden här nedan att de har missat att anpassa parkeringsplatserna att inte ligga över cykelfältet. Eller så har de bara skitit i det. Jag tror mer på det senare alternativet.

Cykelleder utanför centrum

När jag cyklade in i Kaunas följde jag en stor väg som föredömligt hade en cykelväg intill. Fast problemet var bara att så fort det blev trångt så tog de bort cykelvägen och så tvingades jag cykla på en smal trottoar istället. Vid varje avfart var det dessutom en jobbig kant som jag behövde ta mig över. Så ja där fanns en cykelväg, ibland, men tillräckligt mycket för att man som cyklist förväntas välja den. Men för dålig för att den ska gå och använda till något seriöst.

Eftersom cykelvägen finns där så förväntar sig bilisterna att man väljer den, och hastigheten på vägen anpassas inte för blandtrafik. Så antingen får man välja att skumpa fram på en dålig cykelväg, som ibland försvinner eller utsätta sig för en hetsig biltrafik. Det här är inget som är unikt för Kaunas, det är mer eller mindre så här i samtliga lite större städer.

Vad skulle Kaunas kunna göra bättre?

Det är tråkigt att Kaunas inte lägger ner mer kraft på sin cykelinfrastruktur, för det finns plats i staden. Vägarna är i sann Sovjetisk anda breda och med gott om utrymme för alla. Om bara bilisterna hade kunnat klara sig på lite mindre plats, t ex bara fyra filer istället för sex. Visserligen har jag bara varit här på helgen, när det är mindre trafik. Men även om trafikmängden skulle tredubblas så verkar det ändå finnas plats för ordentliga cykelvägar längs med samtliga större vägar.

Eftersom det bara bor lite drygt 300 000 här så är dessutom staden tillräckligt liten för att det ska vara cykelavstånd oavsett vart man ska. Det är inte heller jättebackigt.

Samtidigt verkar det vara ganska fattigt här, husen är ofta i dåligt skick och ganska gott om övergivna hus. Om staden hade vågat satsat mer på cykelinfrastruktur så hade fler kunnat ställa bilen och istället ta cykeln till jobbet. Vilket hade gjort deras ekonomi lite bättre, samtidigt som de även hade mått bättre och i ett längre perspektiv belastat sjukvården mindre. Det är synd att så många städer inte vågar vara djärva och ta det steget, för det är nu de borde göra det. När staden inte är helt igenkorkad av bilar så är det mycket enklare att ta bort en fil här och var, och minska antalet parkeringsplatser. Till fördel för cyklister och gående. Det hade ju knappt ens märkts om de breda vägarna i Kaunas hade smalnats av lite.

Runt hörnet från hotellet där jag bor och två karter från tågstationen

Dag 5: Kassa saker som storstäder och halsont

Nu är jag inne på min femte dag på resan… det har varit några ganska jobbiga dagar. Vad jag minns är det alltid så här. Det är i början av mina resor som saker och ting strular, t ex min första dag i USA när jag cyklade ut ur New York hade jag sönder min framväxel och tappade min cykeldator. På Nya Zeeland gjorde jag en ”walk of shame” upp för en lång backe på första dagen. Samtidigt som massor med cyklister cyklade förbi mig och undrade om cykeln hade gått sönder. Skamset fick jag berätta att det var min kondition det var fel på, inte cykeln. Och när jag cyklade till Nordkap hade jag inte ens passerat Småland när jag hällde ut en hel liter matolja i en av mina cykelväskor…

Storstäder

På den här resan har jag haft en dust med Polska storstäder… eller det är tre städer som växt ihop och därför blir det ca 40km städer att passera igenom. Även om jag varit här innan och på något sätt är lite fäst vid städerna. För det är något speciellt med hur nära de ligger varandra och hur olika städerna är.

Gdynia som är en relativt nybyggd stad betongstil… med sin breda paradgata ner till hamnen. Sopot som är turistorten, ganska dyrt, på tok för många turister och tråkigt anpassat för turisterna längs med gågatan, som börjar nere vid stranden. Gdansk har ett lite mer rörigt gatunät, åtminstone i de äldre delarna. Utanför dessa delar är det nergånget, slitet och väldigt stora industriområden.

Men när jag kom till Gdynia i måndags morse (igår var det visst) var min plan att köpa någon öl på ett ställe jag besökt innan, cykla igenom städerna relativt snabbt och titta på ett krigsmonument från andra världskriget.

Jag misslyckades med samtliga tre mål med dagen! Först var ölbutiken stängd och öppnade inte förrän klockan tolv. Att vänta tre timmar på några öl var jag inte intresserad av. Därefter tänkte jag cykla längs med havet, för på kartan såg det ut som om där fanns en stig längs med stranden hela vägen till Sopot. Fast det stämde inte. Men att vända tillbaka är något som verkligen tar emot… så jag släpade cykeln upp för en lång trappa. För att istället cykla igenom en park. Det var jättefint i parken, med lövträd och en fin ravin. Enda nackdelen var att det gick brant uppför och grusvägen var i dåligt skick.

Men till slut kom jag till Sopot, råkade ut för hela turistkommersen… det var varmt, för mycket folk och krångligt att cykla. Sen vidare igenom industriområden, slitna bostadsomården, cyklade fel igen, tvingades vända och slutligen hittade jag till Gdansk. Då var jag trött och hungrig. Monumentet låg på tok för långt bort och jag ville bara komma bort från Gdansk.

Halsont

På kvällen fick jag även ont i halsen och kände hur en förkylning började komma. Så idag har jag försökt vila mig och ta det lugnt, har bara cyklat 48km. Tog till och med sovmorgon och var inte igång förrän runt nio på förmiddagen. Redan efter ca 10km stannade jag också för andrafrukost och en lite längre paus.

Inatt sover jag på en camping i Krynica Morska, en turistort öster om Gdansk komplett med tivoli, fina stränder (som jag inte har besökt, trots att jag bor 300m från havet) och många små butiker som säljer krimskrams.

Imorgon blir nog också en lugn dag, för jag ska ta en båt halv tio till Frombork, så jag är inte där förrän elva.

Och halsen känns bättre nu, så jag hoppas jag är piggare imorgon.

Det är inte bara betong som gäller i Polen, här är det ett monument i plåt

I vissa områden är det nog bra om jag undviker att prata politik lite extra mycket…

En cykelväg på landsbygden i Polen

Jag är inte jätteskitig alltid när jag cyklar… här tvättar jag cykelbyxorna på båten. Efter bara tre dagars cykling!

Sveriges lägsta punkt verkade inte riktigt räcka till för att locka turister, så Kristianstads kommun hade även ställt hit dessa två tavlorna.

Baltikum 2018… resan startad!

När jag kommer hem från en resa börjar jag nästan alltid fundera på nya ställen att cykla på. Efter min första tur till Nya Zeeland var det Baltikum som jag tittade på och räknade på hur lång tid det skulle ta. Men det blev aldrig av, för jobb kom i vägen och sen hittade jag andra ställen att cykla till.

Fast i år blir det av! Först hade jag tänkt cykla på Island. Men det tog längre tid än planerat att få ihop min nya cykel, så därför kände jag att jag inte riktigt vågade ge mig iväg till Islands och cykla grusvägar i varierande skick. Island blir det kanske istället nästa år… om jag inte får för mig att cykla Dalton Highway, Alaska istället.

Nu sitter jag hemma hos Christian i Sätaröd efter de första 80km och funderar på vad jag glömt bort i packningen. För det är alltid något litet som man glömmer, eller något onödigt som man tar med sig.

Just nu tror jag det är att jag glömt ta med mig ett skärp till byxorna. Klart bättre än förra året då jag glömde ta med mig mina verktyg, reservslang och pump.