Det här är tredje delen om min cykeltur till Frankrike. I den här delen skriver jag om mina tankar efter att jag kommit fram och hunnit fundera lite över cykelturen.

Länk till övriga delar hittar ni sist i inlägget.

Mina tankar kring resan

Redan innan den här turen var jag fullt medveten om att långfärdscykling är jobbigt, man blir trött i benen. får ont i axlar, armar, händer och rumpan. Men att det skulle vara så här jobbigt att öka dagsetapperna var jag inte riktigt beredd på. Redan andra eller tredje dagen funderade jag på varför jag valde att cykla till Frankrike. Jag hade stora problem med att hinna cykla enligt planen och jag tvingades revidera den med en extra dag. Både en och två gånger så funderade jag på att ta tåget istället för att cykla. För var det verkligen värt det?

Under mina timmar i sadeln och nu i efterhand så har jag funderat på varför det här var så mycket jobbigare jämfört med tidigare cykelsemestrar. För veckorna innan cyklade jag längre och med högre medelhastighet utan några större problem. Vad var den stora skillnaden mellan att cykla 200km i Skåne mot att cykla 200km i Tyskland eller Frankrike?

Bristande lokalkännedom har för mig varit den största orsaken till att jag har haft svårt att hinna med cykelpassen. Jämfört med Sverige där jag gjort väldigt många kilometer har jag inte lika bra kunskap om Tyskland och Frankrike. I Sverige kan jag titta på en karta och utifrån den göra en uppskattning kring vilka vägar som är cykelvänliga, var det med stor sannolikhet finns matbutiker. Om jag behöver något så vet jag vilka butiker jag ska gå till och var dessa kan finnas. Alla den här kunskapen har jag inte om Tyskland och Frankrike. Det tog flera dagar innan jag lärde mig att Intermarche är en matbutik i Frankrike. Att hitta ett öppet apotek en helg i Tyskland är inte heller lätt, finns det ens öppna Apotek i Tyskland på helgen?

Att inte ha lokalkännedom samtidigt som du behöver cykla i 10h per dag skapar problem. För med bristande lokalkännedom tar det längre tid att hitta. Du väljer fel vägar eftersom du har svårare att bedöma vilka vägar som är bra på kartan. Antingen för små, så att det är dåliga grusvägar eller för stora där bilisterna kör för fort, för hetsigt och för nära. För att orka cykla är det även viktigt med bra mat och att hitta den. Jag har även upplevt det svårt att veta i vilka byar det finns livsmedelbutiker eller restauranger, samt vilka öppettider dessa har. I och med att jag cyklat med minimal packning har jag haft lite plats för mat. Det har inte gått att köpa på mig lite extra mat som säkerhet.

Ett annat problem med de långa dagarna i sadeln är att jag fått för lite vila. Inte så att benen blivit trötta eller att jag fick ont i händer, armar, axlar eller rumpan. Utan att jag rent mentalt blivit trött av att behöva fokusera mig så många timmar per dygn. För att orka vara fokuserad när jag cyklar så har jag märkt att jag behöver inte bara sömnen, utan även tid på kvällen då jag tar det lugnt, funderar och bara är. Annars blir jag mentalt utmattad och orkar inte cykla på grund av det. Jag måste hinna bearbeta alla intryck som jag fått under dagen.

Mina råd kring att cykla väldigt långa dagar

I början av min första långfärdstur på Nya Zeeland 2008 pratade jag med en tjej som också var ute och cyklade. Hon var rutinerad långfärdscykling och hade precis cyklat i Australien ett par månader. Jag var då nybörjare och cyklade med en rejäl packning med ryggsäck, kängor och en massa annat. När jag åkte till NZ hade jag en tanke att jag skulle vandra någon led också, som omväxling och för att komma närmare naturen.
När vi pratade gav hon mig en hel del bra råd. Det bästa rådet hon gav mig var att minska ner min packning, med argumentet att jag skulle fokusera på en sak. Antingen så cyklar du eller så vandrar du, det blir aldrig bra att göra flera olika saker. Hon hade rätt och dagen efter skickade jag hem mina kängor och gav bort ryggsäcken. Under mina tre månader på NZ saknade jag aldrig mina kängor en enda gång.

Det jag lärde mig av det, var att alltid fokusera på det primära jag vill få ut av cyklingen. Om det handlar om att komma närmre ett land och få insikt i hur ett land är eller om jag bara vill cykla långt. Så påverkar det vilken cykel jag ska använda och vilken packning som jag behöver. I fallet med min tur till Frankrike är huvudfokus att cykla långt och komma fram så fort som möjligt. Därför tror jag det hade varit bättre om jag valt att lämna tältet hemma och bo på hotell, välja bort campinglivet för att kunna fokusera helt på cyklingen. Då hade packningen minskat rejält, jag hade sovit bättre och fått mig en bra frukost varje morgon. Det i sin tur hade inneburit att jag hade orkat cykla med en högre snitthastighet och kanske kommit fram en eller två dagar tidigare.

Kommer jag göra det igen?

Jag är tveksam till att jag vill cykla så här igen… att cykla med lätt packning i 10 dagar och sova i tält blev för jobbigt. Det var för tärande mentalt att vara ute så många dagar och inte ha bekvämligheten i form av ett bra tält och stormkök så jag kan laga bra mat.

Däremot gillar jag att cykla riktigt långt per dag, men om jag kommer göra den här typen av resor igen kommer jag minska ner sträckan och bo på hotell för att kunna ha minimal packning med mig. Samtidigt som jag får bra sömn och frukost. Vilket är väldigt viktigt för att orka cykla långt.

Vill ni läsa mer om resan hitta ni fler inlägg här:

Del 1 Tyskland

Del 2 Frankrike

Övriga inlägg om Frankriketuren hittar ni här:

Snart avfärd till Frankrike

Slutspurten på förberedelserna

Cykeläventyr till Frankrike

Det här är andra delen om min cykeltur till Frankrike. I den här delen skriver jag om att cykla genom Frankrike.

Länk till övriga delar hittar ni sist i inlägget.

Dag 6, 12 juli, Trassem-Mirecourt

Distans: 190,7km Medelfart: 21,9km/h

Efter en välbehövlig hotellnatt och dusch fortsatte jag cykla. Nu var jag inte långt från Frankrike och redan på förmiddagen passerar jag gränsen. I Frankrike gick rutten vidare längs med floden Moselle, något jag såg fram emot eftersom det borgar för få backar och högre snittfart.

Fast snittfarten blev inte så mycket bättre… för ganska snart så leds jag in på en liten grusväg längs med floden. Det var inte så farligt, för underlaget var okej och det var fint. Men efter ett tag så blir grusvägen mindre och börjar bestå mest av gräs. Nu börjar jag känna att det här är för dålig väg men det är okej om det inte blir värre. Jag kan ju åtminstone ta mig fram och det är inte jättelångt det ska vara så här enligt vad jag kan tyda ut på GPSen.

Men det blev värre, för efter ett tag så byts gräset ut mot lera och stora vattenpölar, jag tvingas även ta mig över en bäck. Cykeln blir alldeles lerig och leran fastnar runt bromsarna så det går knappt att cykla ens på de bitar som är utan vatten och lera.

Dag 7, 13 juli, Mirecourt-Auxonne

Distans: 156,8km/h Medelfart: 23km/h

På morgonen vaknar jag till ett kallt Frankrike eftersom det regnat under natten och morgonen. Även om det tar emot på morgonen är det skönt att det är lite kallare. Det är en lagom cykeltemperatur och jag kommer ganska långt under dagen. Men nu börjar jag bli ganska trött på cyklingen och med ett blött tält blir det ett lätt beslut att ta en lite kortare dag och övernatta på hotell. Redan vid fyratiden stannar jag i Auxonne och tar in på ett litet familjeägt hotell.

Jag får en välbehövlig paus från cyklandet några timmar och kan upptäcka Auxonne. Att pausa från cyklingen var skönt och gav mig lite mer motivation att fortsätta. För fram tills den här dagen hade jag lagt allt fokus på att bara cykla. Efter ett tag blir det mentalt uttröttande att bara cykla, knappt prata med några människor och när jag pratat med någon så har det mest varit butikspersonal. Och jag brukar inte föra några djupare samtal med butikspersonal. Speciellt eftersom de flesta i Tyskland och Frankrike pratar väldigt lite Engelska.

Auxonne är ganska typiskt för franska byar. Det är ett litet samhälle på ca 8000 personer med en jättefin gammal stadskärna med smala gränder och en fin kyrka. Det som slog mig när jag cyklade i de små gränderna och genomfartsvägen mitt i stadskärnan var hur mycket plats bilen tar i Frankrikes byar. Det är bilen som är normen och alla tomma ytor används för parkering. Knappt ens utanför kyrkan finns det plats för ett litet torg. Utan det ska vara parkeringar! Bilen är minst lika mycket norm i Frankrike som i USA. I de tyska byarna är det här inte lika påtagligt. Kanske för att de inte är lika kompakt byggda.

Dag 8, 14 juli, Auxonne-Lyon

Distans: 215,9km Medelfart: 25,1km/h

Tidigt på morgonen lämnar jag hotellet och cyklar ut ur Auxonne. Dagen börjar bra med lite vind och eftersom jag är utvilad kan jag hålla ett högt tempo. Redan vid två-tiden har jag cyklat närmare 150km.

På eftermiddagen tappar jag dock fart då jag har svårt att hitta någonstans att köpa mat. I princip allt är stängt på grund av Frankrikes nationaldag, det är en konstig känsla att cykla genom byarna när allt är stilla och öde. Knappt några människor eller bilar syns till på vägarna. Min motivation tryter lite till när jag även ser kraftiga regnmoln över bergen som är på väg mot mig. Jag förbereder mig på ett rejält regnväder när det börjar blåsa upp och de mörka molnen närmar sig. Men som utav något mirakel lyckas jag kryssa mellan mörka regnmoln och får endast några få droppar på mig.

För att få tag på mat väljer jag att cykla mot Lyon, trots att större städer är det värsta jag vet att cykla i. Det är alltid problem att hitta i dem. Både när man ska cykla in och ut ur storstäder. Lyon var inget undantag och jag hade stora problem att hitta bra vägar redan 20km från centrum.  Min karta var alldeles för odetaljerad. Två gånger hamnade jag på vägar som mer liknade motorvägar… även om de inte var motorvägar så undviker jag helst för hetsiga vägar. Till slut cyklar jag förbi ett hotell där jag får tag på en turistkarta och lite tips av personalen i receptionen så att jag kan hitta in till Lyon,

I Lyon tar jag in på hotell för att få frukost, eftersom jag inte hittade någon matbutik som hade öppet. Ett starkt argument var också att jag längtade efter att få sova i en säng.

Dag 9, 15 juli, Lyon-Saint-Ambroix

Distans: 236,2km Medelfart: 24,9km/h

Även om hotellet jag bor på ligger i södra Lyon är det svårt att hitta ut ur staden. Här får jag dock oväntad och uppskattad hjälp av en Fransman som också cyklar landsvägscykel. När jag tar fram kartan i en korsning ser han mig och frågar vart jag ska, på franska. Jag pekar och förklarar och han visar mig med blandat teckenspråk och franska att han ska visa mig vägen. Så jag hänger på honom och han tar mig ner till floden och visar mig en bra cykelväg. Sen cyklar vi tillsammans i kanske 30km.
Efter Vienne får jag även en härlig medvind, det går fort utan att jag behöver anstränga mig. För första gången sen jag lämnade Sverige har jag en ordentlig medvind, tidigare har jag mest bara haft motvind. Det går undan och i ett nafs så har jag passerat Valence och svängt av mot Aubenas i bergen.

När jag lämnar floden Rhône får jag sidvind/snett bakifrån. På grund av bergen blir vinden lite mer oförutsägbar. Korta perioder får jag motvind och ibland ingen vind alls. Här börjar det även gå uppför, något som fortsätter i ca 25km. Efter den 25km långa uppförsbacken får jag medvind igen. Det går undan och backarna är inte lika långa när jag kommit upp i bergen. På kvällen slår jag upp tältet på en äng och har då bara 120km kvar, den här dagen blev den längsta dagen på resan.

Idag är även första dagen då jag känner att kroppen börjar bli rejält trött. Händerna kände jag av redan igår men idag är de ömmare och börjar bli ett problem. Alla vibrationer från vägen som gjort mina handflator ömma. Även musklerna i underarmarna är ömma idag efter att ha hållit i styret alldeles för många timmar. I jämförelse med hur det var när jag var ute på min första långfärd är det här inga större problem, då hade jag mer eller mindre konstant ont i händer, armar och axlar. Alla timmar på cykeln och träning av bålmusklerna verkar ha gjort skillnad.

Dag 10, 16 juli, Saint-Ambroix-Péret

Distans: 129,6km Medelfart: 22,9km/h

Sista kvällen ställde jag klockan för att komma upp så tidigt som möjligt, något som jag inte riktigt lyckas med. Motivationen att gå upp är ganska låg när det fortfarande är mörkt ute. Men en halvtimme efter att klockan ringt har det blivit så pass ljust att jag tar mig ur sovsäcken för en snabb frukost och nerpackning av tältet.

Den sista biten cyklar jag genom ett vackert landskap med många små vägar med lite trafik. Det går bra enda tills jag ska ta mig den sista biten till Perét. Kartan jag köpte i Thionville över Frankrike var inte tillräckligt detaljerad så Perét fanns inte med. Därför valde jag de sista 10km att följa GPSen och den rutt jag gjort hemma. Jag tänkte att det var bättre att låta den välja väg så att jag kommer rätt, även om det kanske innebär att jag kommer få cykla på lite grusvägar.

Den här strategin gick först bra, förvisso hamnade jag på småvägar men de var helt okej kvalitét och det gick ändå någorlunda fort. Men när jag skulle passera en motorväg ledde GPSen mig till en väg som var riven och blockerad, så jag fick vända tillbaka och hitta en annan väg. Alternativen då var att antingen vända tillbaka eller fortsätta på en grusväg någon kilometer. Jag valde att fortsätta på grusvägen, för det tar mentalt emot att cykla tillbaka. Tyvärr var det en väldigt dålig grusväg, eller knappt grusväg ens.

Så jag tröttnade ännu en gång på att följa GPSen och använde den istället för att få en bild av åt vilket håll jag ska cykla. Det var dock inte helt lätt att hitta, byarna ligger tätt i Frankrike och även om det bara är 10km kvar till målet så behöver det inte var skyltat till byn. Det är istället ofta skyltat till nästa by och kanske nästa större samhälle på landsbygden. Så för att hitta behöver du veta vilken by du måste passera. Det var inget jag visste om då varken grannbyarna eller Perét var utmärkt på min karta.
Men med lite flyt och is i magen lyckades jag hitta rätt och komma fram. Väl framme var jag glad, trött och luktade äckligt… själv kände jag mig inte så äcklig, men för de som var nära mig var det inte så behagligt.

Vill ni läsa mer om resan hitta ni fler inlägg här:

Del 1 Tyskland

Del 3 Mina tankar efter resan

Övriga inlägg om Frankriketuren hittar ni här:

Snart avfärd till Frankrike

Slutspurten på förberedelserna

Cykeläventyr till Frankrike

Det här är första delen av tre om sommarens långfärdscykling till Frankrike och handlar om mina förberedelser och hur det var att cykla igenom Tyskland.

Länk till övriga delar hittar ni sist i inlägget.

Varför cykla till Frankrike?

Min sambo med sin släkt hade bestämt sig för ett bra tag sendan att åka till Frankrike och hyra ett hus i Perét. Själv tycker jag inte om värme, gillar inte att ligga på stranden och vill vara aktiv när jag är ledig.

Så det där med att åka till Frankrike för att sola, bada och bara ta det lugnt lockade mig inte jättemycket. Senast jag var på solsemester var för tio år sen när min bror gifte sig på Mallorca. Det var en upplevelse, men inget jag vill göra om…

Så därför bestämde jag mig tidigt, om jag ska åka med så måste jag ta med mig min cykel. Både för motionen och för att få lite egentid. Som vanligt tog jag fram google maps och kollade hur långt det var till Perét. 1700km var ju inte så farligt långt, det är helt klart genomförbart tänkte jag. Jag har ju cyklat långt mycket längre tidigare.

Förberedelser inför resan

Ett problem som dock fanns med att cykla till Frankrike var att jag inte hade så mycket tid, normalt brukar jag hålla ett snitt på runt 100km om dagen. Med den hastigheten hade det blivit alldeles för många dagar och att ta tåget en bit är inget som lockar mig. Då har man ju inte cyklat hela vägen!

Så för att hinna var jag tvungen att cykla mycket längre per dag och eftersom jag kände mig i bra form räknade jag med att jag borde klara av 200km om dagen. Förutsatt att jag cyklade med min landsvägscykel och hade minimal packning.

Dags för avfärd

Inför avresedagen kände jag mig bra förberedd, packningen var i ordning och en vecka innan hade jag cyklat nästan 1000km på fem dagar. Så jag kände att det här kommer jag klara av.

Jag hade cyklat uppemot 2000km under juni månad och även provat med packningen. Det enda jag behövde ändra innan jag åkte var att jag köpte ett nytt tält, eftersom min idé med att sova under en Tarp inte fungerade för mig. Det nya tältet fick jag några dagar innan avfärd och det kändes bra.

Dag 1, 7 juli, Malmö-Trelleborg och Travemünde-Luneburg i Tyskland

Malmö-Trelleborg: 37,6km, 24,5km/h

Travemünde-Luneburg: 122,4km, 22km/h

För att hinna med båten som gick 06:00 började jag cykla 03:30 från Malmö. Den tiden på morgonen är det enkelt att cykla, i princip ingen trafik eller vind. Så trots den tidiga morgonen gick det smidigt att ta sig till Trelleborg. På färjan till Travemünde hade jag valt att ha en hytt så jag kunde sova, för det blev inte mycket sömn på natten, jag var något uppspelt.

I Travemünde börjar jag cykla direkt med hjälp av min GPS där jag gjort en rutt som skulle ta mig hela vägen till Perét. Dock hade jag svårt att följa den ut ur Travemünde och det slutar med att jag fick cykla igenom Lybeck. En tur som tog tid med många stopp vid rödljus och det var svårt att hålla farten uppe. Utanför Lybeck kunde jag däremot få upp farten och komma tillbaka till GPS-rutten.

Den här dagen cyklade jag till solnedgången och slog upp tältet vid en kraftledning utanför Luneburg. När jag påbörjar en ny långfärdstur är det alltid lite krångligt för mig att komma till ro. Kvälls och morgonrutinerna har inte riktigt satt sig och allt nytt gör mig lite orolig och uppspelt. Men till slut kom jag till ro och håller på att somna. Då hör jag något brölande utanför tältet, det lät väldigt högt och ungefär som en full brunstig mans brölande efter en väldigt blöt kväll på krogen. Det höll på ett bra tag när djuret sakta gick bort från tältet.

Det var ett ljud som jag aldrig tidigare hört och jag blev helt klart lite orolig över vad det var. Så efter det var jag mer eller mindre klarvaken och då var det inte lätt att somna. Nu i efterhand har jag kommit fram till att det troligen var en hjort som brölade. Vill ni själva lyssna så kan jag rekommendera det här youtubeklippet. Dock var min hjort mycket mer ihärdig med sitt brölande. Brölandet i kombination med att mitt liggunderlag började gå sönder gjorde att jag inte sov jättebra den här natten.

Dag 2, 8 juli, Luneburg-Eschershausen

Distans: 189,7km Medelfart: 20,5km/h

I soluppgången gick jag upp och på kartan hittade jag Celle längs med rutten, där borde jag kunna köpa ett nytt liggunderlag. Till Celle kom jag vid lunch och efter lite frågande så hittade jag en friluftsbutik där jag köpte mig ett nytt liggunderlag. En stor fördel med att cykla jämfört med vandring är att man kommer ganska långt varje dag. Så det är i princip alltid möjligt att lösa problem som uppstår om något går sönder eller om man kommer på att något behövs..

När jag kom till Celle var jag ganska trött och lite förvirrad. Hade ännu inte riktigt kommit in i cyklandet och fått rutiner. Därför hade det kunnat sluta med en katastrof i Celle, då jag glömde bort att stänga packväskan på cykeln när jag plockade fram regnjackan. Det resulterade att jag spred ut kläder, tandkräm och tandborste längs med en gata i centrum. Tack och lov upptäckte jag det snabbt och kunde vända för att hämta upp prylarna jag spritt ut.

På eftermiddagen blir landskapet mer kuperat och backarna längre. Speciellt en backe minns jag som var en av de första riktigt långa backarna. I början av den så var det skyltat att det kommer vara brant i 600m, vilket inte var några större problem även om jag var lite hungrig. Men den där skylten stämde inte, backen bara fortsatte och jag blev hungrigare… efter 2km var den slut, när jag närmade mig toppen såg jag ett nedlagt hotell. Det såg inte alls ljust ut för min hunger. Men bakom ett krön låg räddningen i form av ett litet gatukök. Det hade inte mycket att erbjuda och det var inte jättegott. Ändå var det väldigt uppskattat med pommes och lite korv.

Ett stort problem som jag upplevde i både Tyskland och Frankrike var att det var svårt att bedöma i vilka samhällen som det fanns en matbutik eller någon restaurang. Samhällena ligger tätt, men många av dem är i princip utan någon service. Så det har varit svårt att planera maten under resan. Det är svårt att veta när jag kommer passera sista affären/restaurangen innan det är dags att slå läger för kvällen.

Dag 3, 9 juli, Eschershausen-Steffenberg

Distans: 188,5km Medelfart: 21,7km/h

När dag tre började så hade Lena kollat väderleksrapporten till mig och jag visste om att det under dagen skulle börja blåsa motvind. Så på morgonen försökte jag hinna cykla så långt som möjligt innan motvinden kom. För normalt är det alltid minst blåst på förmiddagen för att sedan öka på eftermiddagen och mot kvällen brukar det bli vindstilla igen.

Min målsättning för den här dagen var att hinna med att cykla över 200km, jag kände mig stressad över att det var så långt kvar och jag låg efter i planeringen. Så jag behövde hålla ett högre tempo än de planerade 190km/dag. Speciellt om jag skulle ta en kortare dag för att tvätta och vila lite. Snittet på 190km/dag visade sig svårt att hålla.

Att cykla 190km per dag är inget problem i sig, min kropp klarar av det och jag klarar av att hålla tillräckligt hög medelhastighet för att hinna det på en dag. Problemet är att hinna med allt runtomkring som tar en massa tid. T ex stanna för att läsa kartan, hitta rätt väg, hitta tältplats, slå upp och riva tältet. Och inte minst att handla mat och äta den. Allt det här tar tid och även om jag försökte spara in på dessa moment så mycket som möjligt. Genom att t ex äta mycket på cykeln och minimera antalet stopp. Räcker inte dagens timmar till för att cykla tillräckligt långt.

Eller så kan man se det som att jag inte är tillräckligt bra tränad så snittfarten är för låg för att jag ska hinna med.

Dag 4, 10 juli, Steffenberg-Kappel

Distans: 181,2km Medelfart: 20,3km/h
Det här var första dagen som blev rejält varm och jag tog mig igenom Koblenz, en bit längs med Rehnfloden. Sedan upp för en lång och brant backe på andra sidan av Rehnfloden. Det var en jobbig dag med mycket grusvägar, svårt att hitta och dessutom fick jag ont i rumpan på eftermiddagen.

I Tyskland följde jag ofta cykelleder för att undvika vägarna med mycket trafik och hetsiga bilister. Nackdelen är att kvalitén på cykellederna är väldigt skiftande, allt från bra slät vägar till riktigt dåliga grusvägar. Den här dagen råkade jag ut för många grusvägar av dålig kvalitet och det var även svårt att hitta in till Koblenz. Jag förvillad mig ganska rejält i ett litet samhälle utanför Koblenz, till slut lyckades jag hitta en cyklist som kunde visa mig en väg ut ur samhället och vidare mot Koblenz.

Allt det här strulet tog mycket tid och på eftermiddagen blev det väldigt varmt. Så när jag väl hade tagit mig igenom Koblenz och upp för en lång backe vid Boppard var jag rejält trött och hungrig. Samtidigt som jag var lite illamående av värmen. Tack och lov hittade jag en pizzeria så jag fick i mig mat och lite läsk. Efter pizzan fick jag upp farten och jag cyklade nästan fram till solnedgången.

Tältet slog jag upp på en åker utanför Kappel, när jag låg i tältet och skulle somna så slog det mig att jag inte hade med mig min solcellsladdare. Den hade jag glömt på pizzerian och det var inte alls bra. För batteriet i GPSen räcker inte en heldag och jag har använt den mycket för att hitta.

Värmen under dagen störde mig inte jättemycket när jag cyklade, för då svalkar vinden. Däremot blir den jobbig direkt när jag stannar. Därför blir ofta resultatet av varma dagar att jag vilar för lite, dricker för lite och äter för lite. Jag blir trött och gör lättare misstag, som att glömma saker på pizzerior. Värmen gör också att mina kläder blir fuktigare, speciellt cykelbyxorna. Vilket i sin tur ökar risken för skavsår, något som också skedde.

Dag 5, 11 juli, Kappel-Trassem

Distans: 54,2km Medelfart: 22,4km/h
Redan dagen innan hade jag bestämt mig för att ta en lite lugnare dag och bo på hotell. För att få en välbehövlig dusch och tvätta kläderna, vilket inte blivit gjort sedan jag lämnade Malmö. Det var bara 100km till hotellet i Trassem från Kappel, så om inget går fel skulle jag vara där runt lunch.

För att komma fram snabbare valde jag att inte använda GPS-rutten jag hade, för att slippa krångliga cykelvägar. Istället följde jag större vägar och kunde därmed cykla fortare. Det gick bra och jag fick upp en bra fart. Efter ett tag började det gå nerför och backen bara fortsätter, jag sveper fram genom någon by och efter 10-15km kommer jag ner till ett samhälle vid en flod. Då var det dags att ta fram kartan för att kolla var jag var och hur jag skulle cykla härnäst.

Det visar sig då att jag kommit till Enkirch, ett fint litet samhälle längs med floden Mosel. Problemet var bara att Enkirch skulle jag inte passera, jag hade hamnat rejält fel när jag inte kollade kartan ordentligt och cyklat ner för den långa backen. Nu var det helt plötsligt ca 150km till hotellet som jag bokat till kvällen istället för de mer hanterbara 100km.

Jag blev ganska uppgiven när jag konstaterade hur fel jag cyklat och började fundera på hur jag skulle ta mig vidare. För det där hotellrummet med dusch och möjlighet att tvätta kläderna behövde jag verkligen. Jag var nu så skitig att när jag kliade mig i ansiktet blev jag svart under naglarna… det hela löste sig dock bra eftersom i nästa by kunde jag ta tåget till Trier. Där köpte jag även ny laddare och extrabatteri till min GPS innan jag cyklade den sista biten till Trassem och hotellet.

Vill ni läsa mer om resan hitta ni fler inlägg här:

Del 2 Frankrike

Del 3 Mina tankar efter resan

Övriga inlägg om Frankriketuren hittar ni här:

Snart avfärd till Frankrike

Slutspurten på förberedelserna

Cykeläventyr till Frankrike

Nu börjar det närma sig min avfärd till Frankrike och det ska bli kul att få komma ut på vägarna för att testa ett nytt sätt att cykla på.

Även om jag har cyklat ganska mycket så är det mycket som är nytt för mig den här gången. Första gången på landsvägscykel, första gången med lite packning och dessutom första gången som jag cyklar genom Tyskland och Frankrike. Dagsetapperna kommer även vara mycket längre än vad jag är van vid.

Men nu är jag redo! Jag har gjort ett antal testrundor med packningen. Cykeln är nyservad förutom några bromsklossar som jag ska byta i veckan. Packningen har jag också fått ordning på och nu har jag koll på vad som ska med. Och kanske ännu viktigare, vad som inte ska få följa med på turen.

Ruttplan till Frankrike

Min plan är att börja cykla på torsdag den 7 juni eller fredag 8 juli. Först ner till Trelleborg för att ta färjan till Rostock.

Sen kör jag raka vägen mot Perét i Frankrike. Jag kommer cykla ungefär enligt rutten på bilden här (för mer detaljgranskning klicka här). Fast det kommer troligen bli vissa ändringar av rutten allt eftersom. För det brukar alltid komma lite överraskningar på vägen när en cyklar så här långt. Till exempel vägar som är för hårt trafikerade eller helt enkelt bara att jag väljer en annan väg.

Totalt är det ca 1800km som jag ska cykla och mitt mål är att hinna det på nio dagar, vilket ger ett snitt på 200km per dag. Det kommer bli jobbigt men jag tror jag kommer fixa det.

Följa min resa

När en cyklar 10-12h om dagen så blir det svårt att hinna med att skriva långa utläggningar om hur det går. Så därför kommer jag under resans gång inte använda mig av den här bloggen. Det tar helt enkelt för lång tid för mig att skriva inlägg.
Istället kommer ni kunna följa mig på Twitter, där kommer det postas korta inlägg om hur det går och var jag befinner mig. Dock är jag en av de få som inte har någon smartphone, så kommunikationen på Twitter kommer bli envägs. Frågor, kommentarer och annat kommer jag inte kunna läsa förrän jag är framme i Perét.

Och är in inte sugna på att hänga på Twitter så går det även att följa mig på Facebook, eftersom alla inlägg jag gör på Twitter kommer postas på Facebook också.

Om ni inte redan följer mig på Facebook och/eller Twitter så kan ni klicka här:

Twitter

Facebook

Givetvis är det även en bra idé att följa mig på Facebook och Twitter om ni vill ta del av kommande äventyr och inlägg som jag gör.