Med Cykel Genom Livet

Postad 12 februari 2013

En dagsetapp från Portland uppe i bergen, campade jag längs med en flod. På samma plats tältade även en Redneckfamilj, som jag tidigare lovade att skriva om. Men eftersom jag var mer sugen på att dricka öl i Portland än att sitta på hotellet och skriva om mitt möte med Redneckfamiljen så blev det inte av. Så det blev aldrig av att jag skrev om det, förrän nu när Casey, som jag drack öl med i Grand Rapids, påminde mig att hon vill veta vad som hände den där kvällen. Så här kommer historien…

När jag träffade dem var jag en dagsetapp från Protland och cyklade längs med Clackamas River i Mount Hood National Forest. Eftersom det var fredag var alla campingar i området fulla med folk som var ute och campade över helgen, därför letade jag efter andra platser att sätta upp tältet på längs med vägen. Vid en bro över floden hittade jag en fin liten strand där jag stannade till för att se om jag kunde sätta upp tältet för natten.

Uppe vid vägen stod en kvinna vid sin pickup och tittade ner på stranden när jag stannade med cykeln. Hon stod och funderade om hon skulle campa där tillsammans med sin son eller inte, så hon frågade om jag tänkte stanna där för natten. När jag svarade att jag tänkte det för det verkar vara fint här och alla campingar är fulla. Presenterade hon sig och berätta att de inte var högljudda eller störde på något annat sätt, för att övertyga mig om att de också kunde sova på stranden. Själv var jag lite förvånad, det var ju en stor strand så det var inga som helst problem att få plats på stranden. Då behöver hon väll inte fråga mig om lov? Jag reser ju inte med något gigantiskt stort tält, även om det är lite onödigt stort, med plats för två. Dessutom, så länge det finns plats kan jag ju inte säga till dem att de inte får sätta upp sitt tält där… eller hade det varit accepterat att göra så i USA?

Själv tyckte jag det bara var trevligt att de skulle tälta där, för då hade jag någon att prata med under kvällen. Kvällen innan hade jag också tältat vid en flod utanför Detroit, Oregon, men eftersom jag var helt ensam där blev det ganska tråkigt.

De skulle tälta över helgen med hennes bror, som skulle komma senare tillsammans med sin fru när han slutat jobba. Medan hon lagade mat umgicks jag med sonen som var 12 år gammal, han tyckte det var väldigt spännande med alla kräftor i floden. Han fångade även några kräftor, trots att han var väldigt rädd för dem.

Hon bjöd även mig på maten hon lagade, vilket man aldrig tackar nej till som cyklist. Den här gången fick jag vad hon själv uttryckte som riktig Redneckmat och det var absolut inget för den hälsosamme! Jag fick korv med bönor i ett bröd som var lika vitt som papperstallriken. Till det serverades det någon typ av snacks, lite kryddigare ostbågar smakade de som. För min del var det inte alls fel med tanke på att jag cyklat ca 120km den dagen och ätit för lite, åt bara en påse frystorkad mat på kvällen. Dessutom var det gott också!

Men jag är förvånad över hur de kan orka äta den här typen av mat alltid. För det verkade som om de bara åt sån här mat. Grönsaker var inte något som intresserade henne, hon verkade aktivt undvika att få i sig grönsaker.

I solnedgången satt vi sedan och pratade om allt möjligt, jag berättade om min resa och hon berättade om sitt liv. Det som slog mig med henne var hur vänlig och öppen hon var mot mig, fast samtidigt så litade hon inte på ”de andra” det vill säga de människor som hon inte kände till.

Men så fort man kom innan för hennes mur, upplevde jag att hon litade på en och hade jag haft något problem hade hon garanterat hjälpt mig. Men samtidigt när hon körde motorcykel körde hon snabbare än alla andra för att inte bli påkörd bakifrån. Hon ville sätta in sängar i sin pickup så att hon kunde sova i den när hon var ute i skogen. För att känna sig tryggare, för man vet inte vem man kan stöta på. Jag tror även hon hade med sig ett vapen för att kunna försvara sig, Hon drack inte kranvatten, eftersom man inte vet vad som finns i det. Istället drack hon endast flaskvatten. Trots att Oregon nog har ett av USAs bästa dricksvatten. Samt att hon inte tyckte jag skulle dricka vattnet i floden eftersom det fanns folk som campade uppströms. Det var en ganska stor flod med klart fint vatten som flöt snabbt och varken bostadshus eller industrier uppströms.

Tankesättet påminde väldigt mycket om cowboyen jag träffade i Idaho, han var väldigt försiktig mot mig i början och varnade mig för de där ”andra”. Men så fort jag inte var ”de andra” för honom längre öppnade han upp sig och lät mig till och med prova att skjuta med hans vapen. Jag har lite svårt att förstå hur det här sättet att se på saker och ting. Där det finns en stor rädsla för alla som är okända, men samtidigt direkt när man kommit innanför deras ”skyddsmur” runt dem är de hur öppna som helst och väldigt hjälpsamma. För att bli accepterad kan många gånger vara väldigt lätt, det kan räcka att man är cyklist och att de tycker det är spännande med cyklister. Så som en kille som stannade när jag satt vid vägen i Pensylvania och åt frukost, han ville bara kolla så att allt var bra med mig och att jag inte behövde någon hjälp. Eftersom jag cyklade och han också var cyklist, liknande händelseförlopp hände flera gånger under tiden jag var i USA.

Det är annorlunda gentemot Sverige, jag upplever istället att människor man möter här är mindre misstänksamma i början. Men de man möter här öppnar sig istället gradvis under en längre tid allt eftersom man lär känna varandra, inte som i USA där den processen går väldigt snabbt.

Jag vet inte vilket sätt att hantera det okända som är lämpligast, den försiktighet som är typisk för Sverige resulterar att vi kanske missar många möten här. Om jag cyklat lika många månader i Sverige hade jag kanske inte varit med om lika många möten som i USA. Fast jag tycker ändå det är lite konstigt att möta folk som plockar fram sin revolver när man bara vill prata lite. För vad hade hänt om jag hade varit lika misstänksam som honom och också stått där med en revolver när jag träffade cowboyen i Idaho?

Nu sitter jag på flygplatsen och ska snart åka hem. Den sista veckan har jag tagit det lugnt, vilat upp mig och druckit lite öl.

Men veckan har ändå varit händelserik… den här veckan har jag lyckats med bland annat följande:

* Kollat på Refused.

* Lyckats smita undan ett strippklubbsbesök med argumentet att de inte serverade öl där. (två killar från Australien)

* Hindrat ett bråk på ett av hostelen som jag bodde på. (samma killar från Australien…)

* Fått en amerikan att säga till mig ”Don´t touch me, this is fucking amerika!” i samband med bråket på hostelet. (Ganska stolt över den här, det känns så autentisk)

* Jonglerat.

* Träffat Mihyun, och gjorde henne väldigt fundersam över hur Svenskar är.

* För första gången ätit med pinnar, vilket inte var helt lätt eftersom jag råkade välja en rätt med nudlar. (Mihyun skrattade en del när jag försökte)

* Besökt Ikea i Seattle och konstaterat att de serverar potatismos till köttbullarna… funderade på att klaga…

Refused… måste ha med en bild på dem.

Här är beviset att jag åt med pinnar…

Här är min cykel innan jag cyklade till flygplatsen. Resväskan köpte jag för 5 dollar bara för att få med mig hem lite öl.

Nu är det dags och gå till gaten och åka hem…

Postad 2 september 2012

Under mina månader i USA har jag många gånger diskuterat hur sjukvården fungerar i USA och Sverige. För det mesta har de jag träffat tagit upp ämnet och frågat hur sjukvården fungerar i Sverige. En bidragen orsak till att så många diskuterat det med mig kan vara dels att många är oroade över deras situation eller att de kan bli utan försäkring om de blir av med jobbet. Samt just nu är det mycket diskussioner angående Obamas sjukvårdsreform.

Här är några exempel på de jag pratat med under resans gång:

Pickel Hill i Binghamton: Pratade med en tjej som sov där samma natt, hon hade troligen gått in i väggen på grund av för mycket jobbande och studerane under våren. Nu var hon väldigt orolig för om hon behövde besöka en läkare skulle hon inte ha råd med det, när hon varit sjuk i våras hade det kostat henne 1000 dollar. Eftersom hon inte hade någon sjukvårdsförsäkring.

Tally Lake: Träffade två familjer där, fruarna började fråga hur sjukvården i Sverige fungerar. Det tycket att skattefinansierad sjukvård som i Sverige lät som en bra modell. När jag pratade med dem upplevde jag att de var oroliga över sjukvården och hur det kommer fungera för dem. De hade heller inte riktigt förstått hur Obamas sjukvårdsreform fungerar.

Swan Lake: Vid Swan Lake blev jag bjuden på mat av en jättetrevlig familj med tre barn. Frun i familjen tog upp sjukvårdsfrågan, nog mycket eftersom en av deras barn nyligen hade fått diabetes och därför behövde mycket mer sjukvård och mediciner.

Båda hade inte sjukvårdsförsäkring genom jobbet, de var glada över att de hade rätt till medicaid. Annars hade de haft det svårt att betala medicinerna till deras son med diabetes. http://en.wikipedia.org/wiki/Medicaid

Medicaid är ett statligt sjukvårdsprogam för fattiga och låginkomsttagare, men endast fattigdom räcker inte för att kvalificeras till stöd. Vad mer som krävs skiftar beroende på vilken stat du befinner dig i, även om grunderna är desamma för alla stater.

Casey och Ryan: Casey berättade att för vissa är begreppet fri sjukvård eller public healthcare så långt från deras åsikter så att de skulle aldrig kunna acceptera det. Det är som om USA skulle bli en kommuniststat för dem. Det förknippas med ett samhälle med värderingar som de inte vill att USA ska ha.

Ett annat vanligt argument som folk har nämnt är att USA är ett för stort land för att kunna ha allmän sjukvård. Det skulle bli för svårt att hantera ett sånt system.

Jag är inte helt övertygad, för som det är nu finns det ett antal olika program som man kan få sjukvård genom. Beroende på vilka förutsättningar man har, samtidigt som reglerna kan skifta beroende på vilken stat man bor i. Kan det bli svårare att hantera?

Obamacare

Obamas sjukvårdsprogram Obamacare heter egentligen Patient Protection and Affordable Care Act är den största förändringen av sjukvården i USA sedan Medicaid och Medicare infördes 1965. http://en.wikipedia.org/wiki/Patient_Protection_and_Affordable_Care_Act

Målet med förändringen är att minska antalet utan försäkring, genom ett antal incitament få medborgarna att teckna sjukvårdsförsäkring, så som subventioner, skatterabatter och avgifter för både anställda och arbetsgivare. Akten kräver också att försäkringsbolagen ska försäkra alla till samma avgift oavsett kön eller hälsostatus. Hur det här praktiskt kommer fungerar har jag inte full koll på, men min upplevelse av det jag läst är att det är ett ganska komplicerad modell, där det är svårt att förstå alla regler.

Konflikten i den amerikanska modellen är att en stor del av USAs kultur och identitet bygger på att alla ska vara fria att välja själva. För att upprätthålla myten om att USA är möjligheternas och frihetens land. Men samtidigt är det svårt att motivera att ca 16% av befolkningen är utan försäkring i ett av världens rikaste länder. http://en.wikipedia.org/wiki/Health_care_in_the_United_States

Nu skapar de ett system som blir fortsätter vara rörigt och där de fattiga fortfarande inte kommer ha råd med en försäkring, när de istället hade kunnat genomföra en ordentlig sjukvårdsreform och skapat ett system med skattefinansierad sjukvård som alla har rätt till.

Men då hade många här blivit livrädda för att USA skulle förvandlas till ett socialistisk land.

Har tyvärr inga bilder på sjukhus eller liknande, så ni får den här bilden istället…

Här är även en intressant artikel om situationen i USA…

http://www.sydsvenskan.se/varlden/i-taltlagret-goms-usa-s–smutsiga-hemlighet-

Postad 26 augusti 2012

Nu sitter jag i Seattle… tanken var först att jag skulle komma hit först på måndag morgon. Men eftersom jag fick ett erbjudande av en jonglör här att sova i hans träningslokal så kunde jag inte tacka nej.

Till Seattle tog jag båten från Bremerton och därefter kämpade jag mig över backarna hem till Rick. För jag har märkt att den här staden är verkligen backig. Det tog även längre tid än vad jag trodde att ta mig till hans hem. Så när jag väl kom fram till gatan var det mörkt, knappt någon gatubelysning och svårt att hitta rätt husnummer.

Men jag fick lite hjälp av en granne som inte kände till Rick men var väldigt hjälpsam. Kanske lite för hjälpsam, för när jag hade hittat rätt hus var det ganska svårt att bli av med honom. Han verkade vara en sån där person som är ganska ensam, och när han väl får någon att prata med så blir han lite för mycket. Man tycker synd om honom och vill prata med honom men det blir lite enerverande, speciellt eftersom man är trött, hungrig och bara vill ta en dusch och sen sova.

Men nu är jag i Seattle… efter att ha cyklat en massa mil och träffat väldigt många människor. En del totalt ointressanta, men de flesta har varit väldigt intressanta.

Nu ska jag ta det lugnt i några dagar, cykla runt i Seattle och besöka lite museum. För att sedan flyga hem, vilket ska bli skönt. Även om jag trivs väldigt bra med livet längs med vägarna.

Här är en bild tage i början av resan, från Brooklyn Bridge med Manhattan i bakgrunden.

Efter… tog den i Seattle på väg hem till Rick.

Den här bilden är tagen under sista morgonen som jag tältade ute i skogen och inte på en camping.

Postad 22 augusti 2012

Det här skrev jag för ett par dagar sen… men har inte orkat/hunnit lägga upp det förrän nu. Mitt nystädade tält har hunnit bli skitigt och därefter tvättat i en bäck, så det är återigen rent och fint.

Nu sitter jag i mitt nystädade tält på en camping vid Saddle Mountain. Campingen som jag sover på i natt är vad de här kallar för ”primitive”. Det innebär att här finns inte den vanliga servicen så som elektrisitet och så måste kan man inte parkera på sin campingplats. Utan man måste bära sina prylar flera meter från bilen till campingen. Däremot har de eldstad och bord till varje campingruta. Samt vattentoalett vid parkeringen.

Själv är jag lite fundersam eller besviken, redan när jag var i Michigan fick jag höra att det fanns campingar som var ”rustic” eller ”primitive”, det vill säga att där fanns knappt någon service alls. Så det var mer som riktigt campingliv enligt en kille jag pratade med och det är något som jag sett fram emot, att komma ifrån alla dessa välorganiserade campingar där personalen krattar campingplatserna efter att de använts. Michigan hade kanske fem sånna campingar i hela staten dessa låg tyvärr inte i närheten av den vägen jag skulle cykla. Därför fick jag aldrig möjlighet att besöka någon.

Men enda skillnaden mellan det här stället och många andra campingar är att här inte finns några platser för gigantiska husvagnar samt att man måste gå några få meter från parkeringen för att komma till sin campingplats. Ska jag vara ärlig så känns det här inte så primitivt… men det är klart, det beror ju på vad man jämför med. Jämför man med den normala campingutrustningen som folk tar med sig, då blir det här väldigt primitivt. När det dessutom inte finns någon läskautomat på campingen.

Varje dag kör det förbi mig ett antal husbilar som är stora som en buss, med en bil på släp. Dessa bilarna för det mesta är någon ganska stor fyrhjulsdriven bil, och de ser små ut tillsammans med husbilarna. Det är även populärt att koppla på en trailer till sin pickup här, och de är inte heller små. När de sedan kommer till campingen, så väller det ut grejor från deras bilar. Ett normalt campingsällskap har åtminstone med sig 3st kylväskor för att hålla ölen och maten kall. De har med sig cyklar, kanoter, båtar, stolar(även om campingplatserna alltid har ett bord) och så vidare.

Idag såg jag dock det absolut största ekipaget på en camping, det var en barnfamilj med ett barn. De var på väg när jag kom dit så jag han inte studera dem så mycket och tyvärr inte heller ta en bild. Familjen hade en trailer utav ungefär samma modell som används till pickuper här, fast större… den var så stor att de använde en lastbil för att flytta dra den. Dessutom var lastbilen inte en sån där liten mesig lastbil som normalt används i Sverige, utan det här var en rejäl fyradörrars lastbil!

Jag är faktiskt lite förvånad över att man kan behöva så mycket utrymme för en familj när man är ute och campar. Och hur har de råd med ett sånt åbäke till campingvagn? Båda inköp och bensinen måste ju kosta en mindre förmögenhet, även om skatten är låg och bensinen är billig här.

Här har vi ett exempel… pickupen som drar husvagnen har bara plats för två personer. Alltså är det bara två personer som är ute och reser med det här monstret.

Postad 20 augusti 2012

Idag hade jag planerat en lugn dag, med bara ca 50miles(80km). Dagen började jag med att cykla 20miles längs med småvägar. för att sedan cykla de sista 25 längs med en lite större väg.

Men på dessa små vägar missade jag en vägskylt, råkade ta fel väg och jag började ana oro efter sisådär 6-7miles. Men först efter 10miles konstaterade jag att jag måste cyklat fel. Så det vara bara att vända om.

Så nu har jag redan cyklat 50miles och har nog uppåt 25 miles kvar innan jag är framme. Så det kommer bli en ganska tung dag, men tack och lov har jag fått i mig en god hamburgare, så jag har energi nog för ytterliggare tre timmars cykling.

Jaja, ibland blir det fel…

Den här skylten såg jag i Astoria…