Med Cykel Genom Livet

Postad 15 augusti 2013

I måndags kom jag hem och nu har jag vilat upp mig så pass mycket att jag orkar skriva ihop ett inlägg.
Under måndagen hade jag kraftig sidvind nästan hela dagen och några regnskurar. Hade det inte varit så kort hem hade jag inte cyklat mer än kanske 90km den dagen. Men tack vare en kraftig hemlängtan cyklade jag på och tog mig hela vägen ner till Smygehuk, vilade där en halvtimme för att sedan cykla den sista biten hem till Malmö. Vid nio på kvällen var jag hemma i lägenheten efter 162km och 8,5h på cykeln.

Efter att ha varit hemma i 14h var jag rastlös, jag hade inte motivation och vilja att ta hand om min packning. Samtidigt så var jag för rastlös för att bara sitta stilla och vila. Men nu börjar jag varva ner och lyckas ta det lugnt, så om någon dag har nog kroppen återhämtats sig så jag kan sticka ut och träna lite cykling.

I söndags när jag var hemma hos mina föräldrar så fick jag även ett paket med lite saker som Tuomas och Jallu (de två finnarna som bjöd mig på öl i Narvik) hjälpt mig att skicka hem när de körde igenom Sverige. I paketet hade Jallu lämnar en lapp där han skrivit att han hade köpt sig en cykel efter att han träffat mig och numera cyklar han till jobbet istället för att ta tåget.
Det värmer mig verkligen att jag kan inspirera någon att börja cykla istället för att sitta i ett trångt tåg eller köra bil! Det här är kanske lite svaret på varför jag gillar att cykla, att få träffa en massa människor under korta stunder och få en inblick i deras liv och rubba deras och min världsbild lite grann.

Nu blir det troligen inte så många fler inlägg om den här cykelturen, jag har ett önskemål från Dan att jag ska ge lite exempel på dåligt planerad cykelinfrastruktur. Så det kommer nog… och så har jag en lite överraskning, som jag inte riktigt är klar med ännu. Men det kommer!

Här kommer de vanligaste frågorna som jag får när jag är ute:

Var har du cyklat från?

Här brukar jag antigen svara varifrån jag cyklat den dagen eller hur lång hela turen har varit, beroende på humör och så. Att säga att jag cyklat från Malmö var lite skoj när jag var nere vid Smygehuk.

Hur långt har du cyklat?

När jag svarar brukar folk bli väldigt imponerade. Fast jag tror nog inte många är medvetna hur jobbigt det kan vara men samtidigt väldigt skoj att cykla så långt.
Den här turen cyklade jag 6279kmmed en snitthastighet på 18,2km/h.

Hur långt cyklar du per dag?

Under den här resan har jag haft ett snitt på 91km per dag. Normalt cyklar jag lite mer än 100km per dag. Men väldigt sällan över 120km. Gör jag längre dagar känner jag att kroppen tar för mycket stryk och då kommer jag inte orka cykla lika många dagar i sträck.

Då måste du har jättebra kondition?

Jo det har jag nog… eller det är nog snarare min uthållighet när jag ligger på lägre puls som har blivit bättre. Att cykla på maxpuls klarar jag inte speciellt länge eftersom när man är ute så här länge med packning cyklar man i ett ganska lugnt tempo.

Har du fått ont i rumpan?

Inte så farligt, visst man kan bli lite trött i rumpan ibland. Värst är det när det är väldigt varmt och det blir väldigt fuktigt. Men håller man sig bara torr så är det inget större problem.

Några punkteringar?

Inga punkteringar på 6279km. När jag började cykla hade jag nya däck och de håller bra ännu.

Bor du i tält eller?

Ja av de 69 dagar jag varit ute har jag sovit inomhus 14 nätter. Jag trivs med att sova i tältet, det är skönt att ha sitt egna hem där jag kan lägga min prylar som jag vill. Har även märkt att jag lätt blir av med prylar om jag ändrar mina rutiner eller sover hos någon. För då blir det nya rutiner och det går inte per automatik att packa ihop på morgonen.

Är du inte rädd för att råka ut för något?

Nej, folk är jättevänliga och hjälpsamma. Om det hade hänt mig något när jag är ute är jag helt övertygad om att jag skulle få hjälp av första bästa person.

Varför gör du det?

Jag har inget enkelt svar på det… prova själv på en cykelsemester så kanske ni kommer på svaret. Det handlar kanske om en kombination av att få röra på sig, att det går lagom fort när man cyklar och att man då upplever platser på ett helt annat sätt jämfört med när man kör bil.

Eller så gillar jag bara att få mycket tid att fundera på olika saker.

Här kommer även en bild på mitt fina skägg, fast nu är det borta. För jag blev så trött på det när jag väl var hemma.

På begäran från högre ort kommer här en bild på mig utan skägg också.

Postad 13 augusti av Tor

Nej, sätt inte kaffet i halsen Bibbi, Anders har inte vänt norrut igen! Hur mycket vi än tjatar så blir han nog kvar i Skåne ett bra tag till. Det här inlägget är skrivet av Tor som fick privilegiet att följa med Plato några dagar.

Först några tankar om att cykla ensam eller ihop, därefter lite om cykel kontra fötter.
Är det bäst att cykla tillsammans eller ensam?
Svaret är enkelt; det beror på…

Vill man stanna mycket och längs vägen kan ensam vara en fördel, man behöver inte hålla lika mycket koll på varandra. Å andra sidan är det många gånger roligare att dela sin upplevelse med någon annan. Är målet viktigare än resan så är det bra att vara själv, man kommer snabbt iväg och kör så länge man orkar. Men ensam är sällan stark, när pannbenet börjar bli tunt har man ingen som drar…

Det viktigaste är nog som vanligt att man känner varandra och accepterar varandras ”brister” och misstag. Att vara långsint och tolka varje ord och situation negativt fungerar sällan, vare sig på långtur, jobbet eller livet i övrigt. Och för er som undrar så trivdes jag bra med att cykla med Plato.

Då så, lite tankar från vägen om hur det är att cykla jämfört med att vandra.

Utrustningens vikt

På cykel spelar inte packvikten så stor roll. Visst, Plato jagar gram genom att kapa kablar och slänga onödiga spännremmar enligt principen ”många bäckar små”, vilket är helt rätt. Men, samtidigt cyklar han utan problem runt med en halvliter rapsolja i en glasflaska. När man vandrar är vikten mer avgörande, varje sparat gram är, beroende på skola, direkt korrelerat med hur mycket vatten eller ammunition man kan ta med. Så nästa gång jag cyklar ska jag ta med ett kilo ”lyx” i form av myggnät, en liten handduk samt en Gore-Tex jacka att ha i lägret eller när det regnar riktigt mycket.

Mat

Att cykla är skönt, man kommer ofta till butiker och kan ta med färska råvaror som väger lite mer, dessutom har man bättre tillgång till vatten. En dag åt vi pastasallad med bl.a. färsk kyckling! På en vandring är ”vattensnåla” råvaror som matvete och fullkornsbulgur bättre.

Volym

Att packa en cykelväska halvfull är inte lönt, det kan till och med ge ett högre luftmotstånd än om den är fylld. Därmed behöver man inte flexibla vattenflaskor och annat minskar i storlek utan det är bättre om packningen håller samma storlek hela resan igenom. Då blir det lättare att packa och hitta, samtidigt som bananerna inte smiter ner i botten och in under stormköket.

Väder

Det är otroligt hur mycket mer utsatt man är för vädret när man cyklar. Med bra kläder och mycket vatten så är värme inte så farligt pga. fartvinden, men när det regnar! Av de tre mest genomblöta tillfällena i mitt liv så har två av gångerna varit när jag har cyklat (gissa med vem). När man vandrar blir man blöt på axlarna och benen, men sällan under fötterna och på insidan av kalsongerna.

Skador

Ett trasigt knä eller skavsår kan sätta totalt stopp för en vandring, men på cykel är det enklare att fortsätta framåt, t.ex. med andra skor eller barfota om så krävs. Dessutom kan man snabbare ta sig till ett apotek eller affär för det man behöver. Jag fick känningar i vänstra knät så jag klickade ur skon från SPD-fästet, vände på pedalen (härligt med kombipedaler) och bytte infallsvinkel. Högerbenet fick jobba lite mer i uppförbackarna men med en lägre var det inga problem.

Natur

Vägar med två siffror är inget kul, jag föredrar tresiffrigt eller grusvägar. Men det beror såklart på om det är resan eller målet som är viktigt… På vandring är det mer tyst och naturupplevelsen större, men å andra sidan är variationen mindre.

Till sist, för er bilister

Som bilist har man i jämförelse med en cyklist i princip obegränsade möjligheter till vikt och volym så numera är verktygen i min skuff kompletterade med lite cykelprylar. De har även sällskap av ett par spännband så jag kan plocka upp en strandad cyklist med packning och allt om något gått riktigt sönder, exempelvis en fälg.

Det var många fler saker som jag tänkte på under min korta cykeltur, men det få jag spara till en annan gång. Det kommer helt klart att bli fler vändor, särskilt små korta och mer spontana över en helg eller så. Att cykla är mycket enkelt och bekvämt sätt att snabbt ta sig ut i vårt vackra land!

Postad 11 augusti 2013

Nu sitter jag hemma hos mina föräldrar i Helsingborg, mätt och lite dåsig efter att ha blivit bjuden på mat och öl.
Innan jag cyklade hem till mina föräldrar var jag inne om och besökte en kompis. När jag kom hem till honom och tog av mig skorna blev jag påmind om hur skitig man blir av ett par dagars cykling. För så fort skorna togs av skickade han ut mig på altanen… för det började lukta alldeles för mycket. Visst kände jag mig lite skitig innan efter att inte ha duschat sen Strängnäs och sist jag badade var någon mil söder om Norrköping. Men när man rör på sig hela dagen och är utomhus blir det inte lika påtagligt. Däremot så fort jag kommer inomhus blir jag direkt medveten om att jag är skitig och luktar illa.

Fast nu har jag tack och lov fått mig både en dusch och tvättat mina cykelkläder så de sista två dagarna kommer jag vara relativt fräsch. Imorgon ska jag cykla ner till Smygehuk och tälta på stranden i närheten för att sedan cykla de sista milen på tisdag förmiddag. Sen är det slut för den här gången.

Hittar ingen bild på mina skitiga kläder… så det får bli en bild från uppe i norr, jag var trött och troligen även skitig när bilden togs.

Postad 10 augusti 2013

Nu börjar resan närma sig sitt slut, jag har ju bara några enstaka dagar kvar och de sista dagarna kommer jag knappt ens behöva kartan för jag har redan cyklat här. Det känns mest som en transportsträcka. Då kommer den där jobbiga känslan, det är nog separatiosnångest.

Det påminner om när sista låten spelades på Klubb Sunkit, alla är på topp, det är allsång och Lasse Berghagen sjunger ”det är slut, det är över nu”. Samtidigt är det en sorgsen stämning, för när låten är slut kommer personalen tända belysningen och man måste gå hem. När belysningen är tänd är det en hel månad kvar tills nästa gång man får njuta av musiken.

De sista dagarna kommer jag cykla med Lasse Berghagens sorgsna röst i huvudet…
Fast det är klart, det ska också bli skönt att få komma hem.

Men innan jag kommer hem tänkte jag skriva ihop en lista med svar på vanliga frågor som folk jag träffar längs med vägen brukar ställa mig. Har ni något ni funderar över och vill fråga mig så går det bra att skriva en kommentar till det här inlägget. Så ska jag försöka få med dem i inlägget.

Postad 5 augusti 2013

Nu har jag satt på mig cykelkläderna för första gången på nästan en vecka. Snart ska jag och Tor börja cykla söderut.

Det har varit skönt att vila upp sig efter allt cyklande, men nu känner jag verkligen att jag det kliar i benen och jag vill komma iväg. Få känna vinden i ansiktet och bli lite trött och svettig igen.
Vi kommer cykla tillsammans i några dagar och därefter ska Tor vända tillbaka norrut mot Stockholm. Det ska bli intressant att cykla med någon annan, efter att ha cyklat själv under alla mina andra resor. Får se om jag kommer stå ut med sällskap eller om jag har för inrutade rutiner för att klara av att anpassa mig till någon annans rutiner.

Här sitter vi i solen och äter lunch. Någonstans på Södermalm…

Postad 3 augusti 2013

Pride House är en del av Stockholm Pride och består av en väldig massa föredrag om allt från HBTQ personers rättigheter ute i världen till ämnen som gör mig lite generad. Under ett antal år har jag jobbat på Pride House med deras musikscen, därför har jag inte kunnat gå på något föredrag. Fast jag varit där och fått nöja mig med att höra andra berätta om föredragen.

Men i år har jag för första gången haft möjlighet att gå på föredrag, vilket jag passat på att göra. De föredrag som jag valde att gå på, efter att jag rådfrågat en vän till mig, var ett panelsamtal om BDSM-familjen och Snuskbingo arrangerad av RFSL. Dock har jag valt att censurera allt innehåll i dessa två föredrag, det lämpar sig nog inte riktigt för min blogg. Även om jag ännu inte riktigt förstått hur man ska använda färsk ingefära i sitt sexliv… måste nog fråga min vän som är en rutinerad Pride House besökare.

Efter Pride House har jag träffat vänner, varit på klubb Wotever och druckit öl. När jag på natten cyklade hemåt valde jag att ta vägen över Gullmarsplan istället för Hornstull som jag känner till. För att jag ville se något nytt och lära mig hitta lite bättre i Stockholm med cykel. När jag cyklade upp för bron till Gullmarsplan cyklade jag förbi en tjej, när jag var jämsides med henne började hon prata med mig och ville tävla med mig upp för backen. Jag var lite kaxig och förklarade för henne att hon inte har en chans mot mig, för jag har cyklat 500mil mer än vad hon har gjort i år. Det var sant hon hade inte chans mot mig, fast jag tog det lugnt och cyklade i samma tempo som henne över bron. Så vi kunde prata istället.

Hon berättade att hon tidigare under kvällen suttit själv på en brygga i Årstaviken och filosoferat, när hon suttit där hade det kommit fram en kille som absolut propsade på att hon inte skulle sitta där helt själv mitt i natten. För allt möjligt dåligt skulle kunna hända henne om hon satt där själv. Hon hade blivit ganska lack och förklarat för honom att hon kan visst sitta på bryggan själv. Då hade han blivit skitsur och börjat hota henne med att slänga hennes cykel i vattnet om hon stannade kvar där ensam, för det kan ju hända henne allt möjligt dåligt om hon sitter kvar. Vilket nog bara gjorde henne ännu mer irriterad på honom. Det hela slutade med att hon blev trött på honom och kände att han var en riktig idiot. Så hon cyklade hem istället.

Efter att jag hört hennes historia och cyklade hemåt började jag tänka på hennes historia. Den har en tydlig koppling till det Susan Faludi skriver om i sin bok ”Ställd – Förräderiet mot mannen”. Den handlar om nedläggningen av ett skepsvarv i USA där männen blir av med sina jobb och deras tillvaro förändras drastiskt. Från att ha varit den som tar hand om och försörjer familjen. Är de helt plötsligt inte kapabla till att göra det. De hanterar den här förändringen antigen genom att krampaktigt försöka fortsätta vara den som beskyddar/tar hand om familjen, att vara den som är behövd och hjälper andra. Eller så gör de allt för att bygga upp en fasad över att de fortfarande är behövda genom att inte berätta för familjen att de blivit av med jobbet och varje morgon kör de hemifrån som vanligt, men istället för att köra till jobbet som de inte har längre kör de någon annanstans och väntar tills arbetsdagen är slut.

Den här killen som hotade med att slänga cykeln i vattnet bara för att hon inte tog emot det beskydd är troligen ställd över hur han ska hantera dessa självständiga kvinnor som varken vill eller behöver någon som beskyddar dem. De är fullt kapabla till att försörja sig själva, behöver ingen som öppnar deras glasburkar, sätter upp deras tavlor och inte heller någon som beskyddar dem. Det skapar en identitetskris, där de inte känner sig behövda och i panik börjar män hota med att slänga cyklar i havet om de inte får vara behövda.

Vid Gullmarsplan cyklade jag åt höger och hon cykla åt vänster, så vi skildes åt i en korsning. Hon hade inga som helst problem att ta hand om sig själv, det var nog snarare jag som kanske hade behövt lite hjälp. För jag hittar inte mellan Gullmarsplan och Midsommarkransen, jag vet bara vilket väderstreck jag ska cykla.
Men ni kan vara lugna jag kom fram till slut, behövde bara fråga om vägen en gång!

Det är något speciellt med att cykla på natten i städer, det är ingen trafik, ingen vind och tystnaden.