Långfärdscykling med GPS

För några veckor sen köpte jag mig en GPS till cykeln komplett med pulsmätare, kadensmätare, fartsensor, pekskärm, karta och en massa annat lul-lul. Främst köpte jag den för att använda när jag tränar på hemmaplan.

Trots att jag tidigare påpekat för vänner att det där med GPS är inget för mig, det blir ju bara en sak till som kan gå sönder, har batterier som behöver laddas och istället för att hålla på med en massa elektriska prylar så borde man fokusera på att bara cykla. Dessutom så ersätter den inte papperskartan, man behöver ändå ha en backup i form av en vanlig karta om GPSen lägger av. En papperskarta behövs även för att få bättre översikt och kunna grovplanera rutten.

Men nu när jag ändå har den så får jag passa på och testa hur det är att vara ute på långfärdscykling med en GPS. Testrundan blev en liten tur med start i Båstad mot Brodalen, som ligger utanför Lysekil, där jag vände om mot Göteborg efter att jag vilat i två dagar. Turen hamnade på ca 500km och gick till största delen på vägar som jag inte cyklat tidigare.

Navigering med GPS

Att följa GPS och hitta den väg som den föreslår var smidigt, det är enkelt att läsa av displayen även när det går fort och är lite skakigt. Det var även väldigt skönt att slippa stanna i mer eller mindre varje korsning för att läsa på kartan så att man inte tog fel väg. Då jag är otroligt dålig på att komma ihåg om jag skulle svänga åt vänster eller höger i nästa korsning. På den här turen cyklade jag långa sträckor varje dag och därmed var det väldigt skönt att slippa dessa små korta stopp. Det blir lätt ryckig cykling om man stannar ofta vilket tröttar ut en i onödan.

Däremot var inte GPSen helt idealisk alltid för att hitta bästa vägen, de kartor jag testat saknar t ex cykelvägar och i vissa fall ville den, enligt mig, ta väldigt konstiga vägar. Det hände t ex i Halmstad där jag istället fick cykla lite efter känsla för om jag följt GPSen hade jag blivit utskickad på en omväg. Istället sneddade jag över en liten kort cykelväg och sparade en del cyklande.

Det verkar som om de kartor som finns att ladda ner saknar information om cykelvägar eller så klarar den inte av att använda informationen vid rutvalet. Anmärkningsvärt är också att inte heller de kartor som jag fick med GPSen hade några cykelvägar trots att GPSen är en specifik cykel-GPS.  Det finns dock säkert kartor som har med cykelvägarna, men det verkar inte vara helt lätt att hitta det.

Inställningsmöjligheterna för vilka vägar som ska prioriteras i GPSen är inte heller anpassade för cykling. En hel del olika val kan göras för vilken typ av vägar som ska undvikas, t ex motorvägar eller grusvägar. Däremot finns det ingen funktion för att prioritera eller välja bort cykelvägar… borde det inte vara lämpligt att kunna göra det valet på en cykel-GPS?

GPS karta

Dag 3 på min cykelsemester cyklade jag såhär. Överlag trevliga vägar förutom biten mellan Uddevalla och färjan över Gullmarsfjorden, den vägen var smal, krokig och bilisterna körde ganska hetsigt stundvis. Dessutom regnade det.

GPS: Något för den siffertokige?

Världen är full med siffertokiga människor, som gillar att logga en massa information. Informationen används sedan i olika stor utsträckning till att analysera turen eller att skryta med inför sina kompisar. Jag kan erkänna att jag också är lite siffertokig, det är skoj att i efterhand kunna titta på hur långt man cyklat, antal höjdmeter, medelhastighet med mera.

GPS höjdkurva

Såna här fina grafer kan man få ut från GPSen, fast om man har någon praktisk användning för dem är jag osäker på.

 

Det där med elektriska prylar

Överlag tyckte jag det var skoj att använda GPSen, det underlättade rejält eftersom man slipper stanna och läsa kartan så ofta. Därmed kan man få ett bättre flyt på cyklingen och därmed orka med mer. För om man stannar i varje korsning tappar man tempot och måste lägga energi på att få upp farten igen.

Dock finns det en stor nackdel med en GPS… den går på ström och behöver laddas. För min del behövde jag ladda den nästan varje dag, om man cyklar kortare dagar är det möjligt att det går att klara två dagar på en laddning. Oavsett är det knepigt att hitta någonstans att ladda den på, om man cyklar i lite mer otillgängliga trakter eller bara vill slippa stanna inne i samhällen. Det tar mer än en timme för den att laddas och det kan vara ganska segt att behöver sitta och vänta på att den ska laddas klart.

Ett alternativ då är att själv producera elektriciteten, antingen genom en  navdynamo eller solcellspaneler. Båda dessa alternativ leder tyvärr till ännu mer elektriska prylar och många gånger diverse kreativa hemmabyggen som jag har stött på hos andra långfärdscyklister. Driftsäkerheten för dessa hemmabyggen är även något som jag ställer mig frågande till.

Så avslutningsvis är GPS jättebra för de långfärdscyklister som uppfyller följande krav:

  • Har ett par tusen över på kontot, för billiga är de inte.
  • Gillar tekniska prylar, siffror och grafer.
  • Har tillgång till ström varje kväll eller dynamo/solceller för laddning.

För övriga så rekommenderar jag att fortsätta använda vanliga papperskartor och när ni behöver hjälp med att hitta istället fråga lokalbefolkningen. Det leder till många trevliga möten och dessutom kan man få en massa bra tips som man inte får av en GPS. De där tusenlapparna kan ni då spara till god öl och mat eller en vandrarhemsnatt när vädret är dåligt.

Det här inlägget postades i Cykling, Långfärdscykling, Reseplanering, Utrustning. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *