Regn i Dalarna

Postad 13 juni 2013

Nu sitter jag på ett vandrarhem i Noppikoski, har ett helt hus för mig själv och har duschat för första gången sen jag lämnade Helsingborg. Anledningen till att jag har tagit till lyxen med att övernatta på vandrarhem är att det idag har regnat konstans från tidigt morgon till någon gång runt åtta, med undantag för tre timmar vid lunch. Så jag var ganska rejält blöt när jag kom hit och dessutom med ett blött tält. Då hade jag svårt att motstå frestelsen med vandrarhem.

Att cykla i regn är nog något av det värsta när det gäller cykelturer. För allt som man har på sig blir blött, antigen av regnet eller av ens egna svett. Därför måste man hela tiden hålla sig i rörelse för att inte börja frysa, så fort man stannar för att vila sig eller äta börjar man frysa. När man pausar kan man välja att byta kläder och sätta på sig något torrt och därmed vara varm. Men eftersom man inte vet när det kommer sluta regna och man har med sig begränsat med kläder måste man efter pausen byta tillbaka till de böta kläderna. För man kan inte blöta ner alla kläder om man inte vet när man kommer kunna torka dem. Eller så väljer man att inte byta kläder och då kommer man istället frysa när man pausar…

Det som höll igång mig under dagen var min erfarenhet av att när det väl slutar regna så går det jättesnabbt tills allt är fantastiskt trevligt och allt tråkigt regn är glömt. Dock var det här en sån dag där regnet inte verkade vilja ta slut… det bara fortsatte och fortsatte utan något slut. Därför sitter jag nu på ett vandrarhem i Noppikoski, nyduschad och med kläderna på tork.

Regnmössa cykling

Paus i regnet… badmössan till hjälmen är fantastiskt skön att använda.

Rengnig landsväg

Regn och dimma… det var vacker natur… men jag tittade inte så mycket på den, var mest fokuserad på att ta mig framåt.

regn cykel

Där var en så fin och slät gräsmatta på den här gravplatsen… så jag var ganska sugen på att resa tältet här. Bara för att få vila lite och komma undan från regnet. Men jag släppte den idén… på något sätt kändes det inte helt okej att göra det. Gravplatsen låg mitt ute i ingenstans på en liten höjd intill vägen så jag hade garanterat inte blivit störd av någon.

Det här inlägget postades i Nordkap 2013, Resor. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *