Rodeo i Eureka

När stormen dragit förbi och jag var lite rund under fötterna efter några öl på puben. Så var det dags att cykla upp till kvällens Rodeo. Rodeon låg jättevackert med bergen i bakgrunden som lystes upp av solen.

Själva Rodeon bestod av hästridning, kasta lasso, binda kavlar, hoppa ner från hästen och välta kalvar och så var det även tjurridning. Dock var det lite avslaget, på grund av stormen hade alla deltagare inte kommit och publiken var ganska liten.

USA cykelsemester 010

Men det var skoj att se tillställningen, äta en hamburgare i pausen och dricka egen öl eftersom de bara sålde Corrs Light där. Vet inte om det var tillåtet att dricka egen öl, men jag gjorde det ändå och det gick bra. Såg dock ingen annan som gjorde det.

Efter Rodeon började jag prata med några i publiken, det visade sig att de hade sett mig först på Going to the sun road, sen vid Lake McDonald och därefter sett min cykel, troligen utanför biblioteket här i Eureka under dagen. Så nu när de såg mig på Rodeon också började vi prata och jag övertygade dem att hänga med och ta en öl på puben jag varit på innan. (de var inte så svåra att övertyga)

Sen vart det mer öl och jag fick även telefonnummer till två vänner till dem i Missoula som jag var på väg till. De ska jag träffa imorgon och då hoppas jag på att de tar med mig till något trevligt ställe.

Publicerat i Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

Eureka

Postad 22 juli 2012

Nu sitter jag i Kalispell på en lunchrestaurang som en kille tipsade mig om. Eftersom maten var god och här finns gratis internet.

Han hade rätt om maten, men miljön är ganska tråkig här och köksmästaren skriker till med jämna mellan rum. Vilket får mig att hoppa till varje gång och gör mig stressad.

I fredags var jag på Rodeo i Eureka och hade även en vilodag där. För att kunna kolla på Rodeon. Men trots det så känner jag inte mig speciellt pigg, benen är ovanligt sega idag och jag har verkligen kämpat mig fram de 26miles som jag cyklat hittills idag. Får se hur långt jag kommer cykla idag, men jag kanske piggnar till i eftermiddag.

I Eureka var jag även med om en storm, den kom in innan Rodeon och var över på en timme ungefär. Men det blåste ganska rejält och ett antal kraftiga grenar hade trillat ner från trädet intill mitt tält och landat i en fin hög, bara en meter från tältet.

Det var tur att de missade mitt tält och att jag var på en bar och tog en öl istället för att sitta i tältet.

USA cykelsemester 004

Eureka innan regnet kom, här blåste det bara kraftigt… ”dimman” på bilden är grus och sand som vinden dragit upp.

USA cykelsemester 046

Här är grenarna som landade intill mitt träd…

USA cykelsemester 048

Den här grenen hamnade ca 4m från tältet.

Publicerat i Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

Arrogant Bastard Ale

Postad 18 juli 2012

Nu sitter jag med en Arrogant Bastard Ale, den här ölen försökte jag köpa i Rochester. Det känns som om det var en evighet sen jag var i Rochester. Men det är nog inte ens en månad sen jag lämnade Rochester. Eller kanske är det exakt en månad nu.

Ölen fick jag inte köpa eftersom det var för tidigt på morgonen och jag hade behövt vänta i en halvtimme på ölen. Vilket jag inte ville, men nu sitter jag med den här och tänkte gå igenom vilka öl jag druckit den senaste tiden.

USA cykelsemester 016

Här är en bild på de öl som jag drack den där kvällen på en camping i Minnesota när jag träffade på tre grabbar som var knappt 20… de var där och klättrade.

Rolling Rock längst till vänster var skitkassa, jag fick bara ett smakprov av den och hällde ut häften. Men mycket alkohol för pengarna blir det med den här ölen.

New Glarus Brewing co har jag provat innan, men inte deras ale. Vad jag minns av den så var den trevlig. Inget som sticker ut över mängden, men helt klart värd att dricka. Devian Dales är en imeprial IPA från Oscar Blues Brewery, det är ölen som jag fick av Megan på stranden samma dag. Som alla andra öl jag provat från Oscar Blues är den här helt fantastiskt. Deras IPAor eller Pale ales har alla väldigt mycket nötsmak och det är något speciellt med deras smak. Prova om ni får chansen!

Den sista ölen smakade jag bara lite av, inget jag minns så det var nog bara en ganska slätstruken IPA.

USA cykelsemester 017

Den här fick jag av Deb i Chester, tjejen med husbilen som behövde svalna och varnade mig för Indianerna. Deb var trevlig, men någon god öl dricker hon inte anser jag. Bjuder någon er på den här, så tycker jag ni ska överväga att tacka nej.

Jag tackade först nej, men hon trugade så jag fick ta emot den.

Utöver dessa har jag även varit på en pub i Minneapolis och så testade jag två öl i Havre, men jag har varken tagit någon bild eller har något vettigt att skriva om dessa. Därför kastar vi oss istället över på dagens öl, som jag skrev om i början.

USA cykelsemester 003

Texten på baksidan av flaskan börjar så här:

”This is an aggressive ale. You probably won’t like it. It is quite doubtful that you have the taste or sophistication to be able to appreciate an ale of this quality and depth.”

De skriver även att Stone Brewery, som brygger ölen, utmanar de tyranniska herrarna som fräckt försökt hålla amerikanerna fastkedjade i bojor av dålig smak. Den här texten ställer en hel del krav på ölen redan innan den öppnas, är man så här kaxig måste man också kunna leva upp till det.

När man sätter ölöppnaren mot kapsylen är det sista man läser innan ölen öppnas ” You’re not worthy”.

Glädjande nog lever ölen upp till sin kaxiga text, det är en väldigt trevlig öl med mycket smak. Smaken kommer direkt och stannar kvar länge i munnen. Men det är nog sant som de skriver, är man van vid att dricka någon blaskig öl så kommer man tycka det här är för mycket och inte gilla den.

Man kan läsa mer om ölen på ölens hemsida: http://www.arrogantbastard.com/

Glömt inte bort att läsa de fyra punkterna som du måste godkänna innan du går in på sidan. Jag kanske också ska ha något sånt på min blogg?

Publicerat i Öldagboken, Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

Backar…

Postad 18 juli 2012

Jag hatar och älskar backar. När jag närmar mig en backe så byggs det alltid upp en oro inom mig. Jag börjar fundera över hur jobbig backen kommer vara, jämföra den med andra backar och fundera på hur bra form jag är i. Både min dagsform beroende på hur långa dagar jag gjort innan, hur mina ben känns och hur många dagar jag varit ute och därigenom byggt upp min kondition.

Samtidigt börjar jag även fundera på hur mycket jag ätit, har jag energi så att jag kan klara mig eller måste jag stanna och äta innan. Har jag mat med mig så det räcker eller behöver jag handla mat innan? Har jag vatten så det räcker, hur mycket vatten kommer jag behöva? Var kan jag få tag på mer vatten?

Jag börjar även oroa mig över att backen ska vara för hård för mig. Att jag inte ska orka, eller orka kommer jag nog alltid göra men hur jobbigt kommer det bli att orka? Hur kommer vädret vara? Regn, blåst, för varmt eller för kallt… om det är för varmt, kommer det finnas skugga?

Allt det här gör att jag hatar backar, de kräver så mycket energi både mentalt och fysiskt att cykla upp för en backe. Det har även varit så jobbigt att cykla upp för en backe, att jag till och med funderade på att sluta dricka öl när jag kämpade mig upp för en av de första backarna i Nya Zealand 2008. Tack och lov kom jag på bättre tankar…

Men samtidigt älskar jag backar, när jag cyklade genom Canada och Michigan bara längtade jag efter rejäla backar. Nu på väg mot Glacier park har jag verkligen sett fram emot backarna i ett par dagar.

Kanske kan man se på det som en tjej på ett hostel i Auckland(NZ) gjorde, när jag berättade om min känsla för backarna då jag i början av resan hatade dem och i slutet gillade dem.

”Yeah it´s like the Stockholm syndrome”

Going to the sun road

Den här uppladdningen som jag gått igenom under ett par dagar beror på att jag skulle cykla ”Going to the sun road” i Glacier Park. Det är en väg som går rakt igenom parken och byggdes på 30-talet för att amerikanerna skulle kunna uppleva parken från bilen. De valde till och med en dyrare sträckning eftersom den skulle bli vackrare och smälta in bättre i landskapet.

Vägen börjar på ca 1000meter över havet och går upp till 2050, för att sedan sluta på ca 1000meter. Så det är ganska många höjdmeter som ska avverkas.

Jag var lite orolig för den här backen, eftersom det skulle bli första gången jag skulle göra en så stor stigning i ett svep. Tidigare har jag som mest gjort 800meter och då var det inte i ett svep.

Men nu när jag har klarat den, känner jag mig lite besviken. Vägen var inte alls jobbig, de hade byggt den med en lutning på bara 5-7% så det var nästan på att jag hade kunnat fixa backen utan att behöva använda min absolut lägsta växel.

Vackert var det dock, förutom då att det så klart var alldeles för många bilar. På eftermiddagen var det nästan på att bilarna körde i ett enda led. Amerikanarna verkligen älskar sina bilar och allt de gör vill de göra med bilen.

Publicerat i Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

Glacier Park Beer Testing Team

Postad 18 juli 2012

Hello!

Our names are Jeff and CJ, we’re big fans of beer from the northern part of New York. We’ve just met Anders in Glacier National Park, and split a 6 pack of Big Sky IPA. We loved this beer – it’s a classic IPA, great hops flavor and refreshing aftertaste. The best part is the alcohol content, 6.2%. A bit more than the usual 5.0%, one beer leaves you in a slightly more pleasant state of mind, and two amplifies this effect. We’ve also sampled Going to the Sun IPA, a little stronger flavor with only 5.5%. A fair trade off for some, but not as good in our opinion.

As young Americans, it is our responsibility to include a bit of information about the less respected, more universally popular American beers. At the moment, we’re following up our IPA’s with Coors Light, a cheap but definitely refreshing beer that comes conveniently in 16 oz cans. The key to understanding this beer is the way it’s advertised – Coors commercials always highlight its rocky mountain coldness. Of course, the coldness of the beer has nothing to do with the company, which is the first clue to its quality, which is quite sub par. Coors, as well as Budweiser, fills an important niche for us Americans. Instead of flavor, you get drinkability. A Coors is great to drink after work, it’s cold (if you refrigerate it) and it relieves the stress. The taste is reminiscent of aluminum, but the alcohol does the trick. The key to drinking these low quality beers is to switch it around. A bad beer only tastes really bad after a few weeks of drinking it – if you drink Coors one week and Budweiser the next, you’ll never have a bad time. And the best part is, because it’s mostly water, your belly doesn’t get full and the drinking never stops.

Cheers!

USA cykelsemester 038

Här har vi killarna, det är de två som sitter närmst kameran som testade ölen. De andra två är från Israel, och när de pratade om att göra lumpen. Så sa killen i rött något i stil med att Israels armé är i alla fall inte inne och rotar i andra länder så som USA gör… jag fick bita mig i tungan för att inte ge mig in i en diskussion med honom.

USA cykelsemester 035

Här är Going to the sun IPA, Big Sky IPA glömde jag tyvärr ta någon bild på.

USA cykelsemester 039

Coors Light, så ni vet vad ni ska undvika… eller leta efter om det är APK som är viktigt.

Publicerat i Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

Blackfeet, Shelby och Polisbil

Postad 18 juli 2012

Nu sitter jag på en camping i Shelby, fram till elva på förmiddagen blåste det inte så farligt mycket. Men därefter började det blåsa kraftigt och de resterande 30km jag hade till Shelby blev väldigt jobbiga. Eftersom jag antigen hade motvind eller sidvind.

Vad jag sett av Shelby så är det en deprimerande håla med ovanligt många barer för att vara så litet. Samhället har haft sina glansdagar under oljebommen, till och med McDonalds har lagt ner här. Nu verkar det mest vara en omlastningscentral för järnvägen. Med tanken på antalet risiga pubar längs med huvudgatan så skulle jag inte bli jätteförvånad om här finns visst problem med drickandet.

I natt sov jag i Chester, ett litet samhälle längs med järnvägen. Eftersom det är accepterat här att tälta i parker och på rastplatser gjorde jag det. Det är ganska skönt att kunna tälta där det både finns vatten och toaletter. Dessutom kostar det inget! Däremot var det lite jobbigt att järnvägen gick bara 20m från mitt tält. Men det gick inte så många tåg under natten, dessutom så gick de inte så snabbt.

När jag satt i Chester igår kväll och filosoferade över något, minns inte riktigt vad. Då kom det en kvinna i husbil och parkerade, hon hade varit i Havre för att campa. Men det hade varit för varmt och för mycket mygg. Nu var hon på väg hem till Cut Bank där hon bodde, men var tvungen att stanna eftersom husbilen inte riktigt klarade av värmen och behövde svalna lite.

Hon tipsade mig om en Indianfestival i Browning den här helgen som kunde vara intressant att besöka. Men samtidigt varnade hon mig även för att stanna kvar där på kvällen, eftersom det fanns vissa Indianer som inte gillade vita. Tillsammans med alkohol så kunde det bli en dålig kombination. Jag får se om jag följer hennes råd, det beror lite på hur mycket det kommer blåsa när jag är där och hur det är där.

Men på något sätt kan jag förstå att det finns Indianer som hatar vita… för det finns otaliga exempel på hur illa de vita i USA har behandlat Indianerna. Senast på 60-talet användes militären för att slå ner protesterande Indianer (Howard Zinn, Det Amerikanska folkets historia). Ett par kilometer utanför Shelby finns där även en skylt som berättar om ”The Baker Massacre”. Den 23 januari 1870 dödades 173 personer, främst barn, kvinnor och äldre, vid en överraskningsattack av USAs arme. Attacken genomfördes på grund av Malcolm Clark som blivit dödad på sin gård 1869, men Blackfeet Indianerna som blev attackerade hade inget att göra med den händelsen och gömde ingen av de som var inblandad i händelsen.

Imorgon kommer jag cykla mot Blackfeet reservatet och det ska bli intressant att se om de är någon skillnad på reservatet jämfört med övriga delar av Montana och USA.

Fortsättningen…

Eftersom jag inte haft tillgång till internet på ett par dagar har jag inte kunna lägga upp det här förrän flera dagar efter jag besökt Browning. Så därför kommer fortsättningen här i samma inlägg.

Från Shelby cyklade jag vidare i lite regn mot Cut Bank och därefter mot Browning, min plan var att jag skulle stanna i ett samhälle 9km innan Browning för att sedan på söndagen besöka Indianfestivalen på väg upp mot Glacier National Park.

Efter Cut Bank började det regna lite och jag såg att ett kraftigt regnväder låg lite söder om min färdväg. Vilket verkade röra sig så att jag skulle missa det. Men så blev det inte, för det började blåsa kraftigt och regna, jag han knappt få på mig mina regnkläder innan regnet öste ner och det blåste kraftigt. Så det var bara att stanna, stå med ryggen mot regnet och vänta ut det. Regnet varade inte så länge så jag kunde fortsätta ganska snabbt efter det.

När jag cyklat några fem minuter såg jag att en polisbil med blåljus körde mot mig och valde därför att stanna vi sidan av vägen. Jag behövde ändå äta en banan och det är skönt att vara ur vägen för utryckningsfordon. När de närmade sig mig bromsade de, jag förstod inte så mycket utan vinkade bara till dem och gjorde tummen upp för att de skulle förstå att det inte var några problem med mig. Men det visade sig att det var mig de var på jakt efter, för de hade fått ett tips att där var en cyklist ute i stormen. Som de tyckte var i fara… jag tyckte mest att det här var ett kraftigt regnväder.

Men de ville helst köra mig till Browning eftersom det var så dåligt väder i området och närmre bergen skulle det inte vara någon fara. Jag kände att jag inte skulle diskutera med dem… nu när de kört hela vägen från Browning. Så jag har nu åkt polisbil i USA och fick sitta i en liten plexiglasbur i baksätet. Buren var näst intill lufttät gentemot förarsätena och de hade den där eftersom de hade vapen i bilen. Jag blev avsläppt i utkanten av Browning och rulade sedan in mot staden och Indianfestivalen.

Det som slog mig direkt när jag kom in i samhället var hur slitet det var. I jämförelse med Shelby så är Shelby en riktigt välmående samhälle. De flesta husen var trailers och på många av dem låg det gamla bildäck på taket. Jag tror dessa vara till för att hålla taken på plats när det blåste.

Innan jag cyklade ut från Browning var jag även på festivalen, men jag blev inte så imponerad. Det var som vilken annan marknad som helst där de sålde en massa skräp och mat från husvagnar. Däremot hade jag en jättegod hamburgare på det lokala hamburgerstället som ligger mitt emot Tipin som har espressos på huvudgatan. Den var flottig med bacon, jalapenos och lök… dessutom var personalen trevliga!

Dagen efter kom jag fram till Glacier National Park, där pratade jag med en av personalen. Han berättade att arbetslösheten låg på 50% i Blackfeet reservatet och det är ett väldigt fattigt område. Han var oförstående över att Indianerna var så dåliga på att ta hand om naturen. För det är mycket mer skräp som ligger längs med vägarna i reservatet jämfört med i övriga delar som jag cyklat.

Varför det är så här har jag ingen aning om, men jag upplevde det som att regeringen i USA mer eller mindre skiter i Indianernas situation och den mark de har fått tilldelad ligger dels i ett öde område och där det är svårt att leva på jorden.

På väg mot Missoula som jag tänkte röra mig mot om några dagar ligger det ett reservat. Jag får se, men kanske så tar jag vägen genom reservatet, för att se om det området är lika fattigt som Blackfeet reservatet.

Publicerat i Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

Tåg genom USA

Postad 12 juli 2012

Nu sitter jag på tåget mot Havre i Montana, valde att ta tåget dit från Minneapolis eftersom det ser lagom ut på kartan. Det är inte uppe i bergen men nära nog.

Havre ska vara ett samhälla på ca 10000 personer och enligt foldern som ligger i fickan på stolsryggen framför mig har de ett gammal S-2 lok som man kan titta på. När jag kommer fram ska jag skruva ihop min cykel, få i mig lite mat och sen behöver jag hitta en karta över Montana för jag han aldrig leta upp det i Minneapolis. Jag valde istället att leta upp en pub där jag kunde få mig en god öl och lite mat.

Tåget lämnade Minneapolis lite efter elva inatt och sedan jag vaknade har tåget åkt genom ett platt landskap med ängar eller åkermark. Stundvis har det varit lite små kullar… eftersom spåren är i dåligt skick här har det ofta gått väldigt långsamt. Men det är inte så farligt, för nu har jag fått tid över för att läsa, översätta min blogg till Engelska samt titta ut på landskapet och fundera på om det finns platser som är lämpliga för camping.

Det känns även om jag har tagit ett bra beslut att ta tåget genom North Dakota och delar av Montana. För det hade varit väldigt tråkigt att cykla igenom dessa delar. Nu börjar det bli lite mer träd och jag tror jag kommer vara framme i Havre om sisådär två timmar. Tåget är försenat och vi har passerat en eller två tidszoner, så jag har inte riktigt koll på vad klockan är nu.

USA cykelsemester 008

Väl framme i Havre har jag fått uppleva lite av det lokala musiklivet. Det var en konsert med ett lokalt coverband på torget. De sjöng bland annat Sweet home Montana. Ätit hamburgare som några tjejer stod och stekte vid konserten och så sov jag i en park. Det kändes lite konstigt att slå upp tältet i parken, men det är helt okej att göra det här och ingen reagerar ens på att man gör det.

USA cykelsemester 011

Jag hade kunnat lägga upp en bild på bandet… men det var ju hamburgarna jag blev gladast över!

Publicerat i Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

God bless America!

Postad 10 juli

Nu har jag stött på en kristen american… det hela började med att en dam började prata med mig när jag stannade för att kolla på kartan i en förort till Minneapolis.

Hon frågade de vanliga frågorma, vart jag var på väg, hur långt jag cyklat och varifrån jag kom.

Därefter undrade hon om jag ville ha lite läsning med mig på resan. Då började jag ana oro, för sist någon erbjöd mig lite läsning när jag var på resande fot(hjul?) så var det en lastbilschaffis i norrland som undrade om jag ville läsa lite i hans porrtidningar medan jag liftade med honom.

Så jag tackade nej…

Därefter började hon prata om gud och att världen skulle bli mycket bättre om bara människor skulle läsa bibeln och följa den. Vilket jag inte riktigt håller med om… så jag försökte diskutera med henne för att vidga hennes vyer lite grann och så är det skoj att diskutera. Men det var inte så lönt, för enligt henne så berodde allt gott på att gud hade skapat världen så och allt ont berodde på att människor inte följde bibeln.

Hon tyckte även att världen var mycket bättre på 1600- och 1700-talet eftersom då levde folk efter bibeln… men det var ju under den perioden som väldigt många svarta skeppades från Afrika till USA under omänskliga förhållanden och otroligt många dog.

Ja fast under alla tider så har det ju alltid funnits vissa som inte följt guds ord, svarade hon på det.

Att samlarfolken i Afrika och Indianerna i Amerika levde så mycket mer fredligt och utan att förstöra jorden innan Europeerna kom dit, även om de inte hade någon bibel att läsa i förklarades genom att Gud har planterat ett samvete hos alla människor.

Någon stans här började jag känna att det här kommer inte leda någon vart, för vad jag än säger så kommer det vara Guds verk och lösningen på alla problem är att alla ska läsa bibeln. Så jag cyklade vidare.

USA cykelsemester 007

Den här bilden tog jag efter att jag pratat med damen, var bara tvungen att ta med den för den sammanfattar samtalet ganska bra.

Publicerat i Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

Dagens Hjältar: Deb och Megan

Postad 9 juli 2012

Mississippi River, 8 juli

Idag har jag cyklat längs med Mississippi, det har varit en vacker väg med en bra väg. Bitvis lite mycket trafik men eftersom vägen har varit bred har det inte varit något problem.

Lunch lagade jag på en badplats längs med Mississippi, där hade de i sann amerikansk anda badvakter och dessutom bojat in området där man fick bada. Området var väldigt lite och välbevakat av badvakterna. Dock kan jag erkänna att det här var nog första gången som jag kände att det var lite motiverat med badvakter. Eftersom man kände strömmen lite grann när man badade. Men hade de inte kunnat göra en lite större ruta som man fick bada i?

Och hade det kanske inte räckt med bara en ruta med rep runt och en skylt att det är starka strömmar i vattnet utanför bojarna?

USA cykelsemester 004

Här är en bild på rutan och de två badvakterna…

När jag lagade min mat började jag även prata med Deb, hon gav mig tips på vad jag borde se i Montana eftersom hon kom därifrån. Sen fick jag även mat av henne, jag fick kakor, två jättegod mackor, en banan, lite ships och några muslibars. Fast viktväktarmuslibaren fick hon tillbaka, det är alldeles för lite calorier i dem! Det var perfekt att få lite extra mat för det jag lagat hade inte riktigt mättat och tack vare maten jag fick gick det enkelt att cykla de resterande 35 miles som jag hade kvar till campingen. Men jag tackade nej till ölen när Deb undrade om jag ville ha en, för hon hade bara Corrs Light och så tror jag det var en Bud Light.

Då kom Megan som räddaren i nöden och istället erbjöd mig en Deviant Dales från Oscar Blues Brewery… jag var verkligen förvånad över att hon drack den ölen, för de flesta här dricker mest skräpöl. Hon hade tidigare druckit mest Stouts, men nu började dricka Indian Pale Ale också.

Nu har jag druckit upp ölen och mår gött. Lyckades även få ölen kyld hos några killar som hade med sig is och kylväska till campingen. Där fick jag även prova några andra öl som de hade med sig. Men det kommer i öldagboken istället.

USA cykelsemester 006

Här är hjältarna med familjer… Deb är tjejen i jeansshorts och Megan är tjejen i vit hatt. Killen längst fram hade precis innan bilden togs tappat en av sina mjölktänder, så han var väldigt stolt över det.

Publicerat i Öldagboken, Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar

Ölprovning i Sparta

Postad 7 juli 2012

Efter en lång dag så är jag värd lite öl! Har jag bestämt.

Därför cyklade jag ytterliggare 2miles(3,2km) för att ta mig till den närmsta spritbutiken. Där fick jag lite tips från en tjej i personalen över vilka öl jag skulle välja… jag kunde bara ta 3st, mer kommer jag nog inte orka med idag. Fast hon ville välja fler och försökte lura mig lite, medvetet eller omedvetet genom att komma fram med ytterliggare en jättebra öl när hon redan plockat fram tre. Men jag var envis där och lät mig inte luras, ville hon ha med den ölen så var hon tvungen och plocka bort någon annan.

Den första ölen är Black Top från New Glarus Brewing co. Det var ölen som hon valde först, den ska vara väldigt populär och den ska i princip bara gå att få tag på i Wisconsin eftersom bryggeriet inte lyckas brygga tillräckligt mycket för att kunna exportera till andra stater.

Black Top är en mörk öl med fruktig smak och en lite bränd eftersmak. Ja den här är god och välbalanserad.

USA cykelsemester 010

Nu är det dags för Snake Hollow från Potosi Brewing company. När jag öppnade den här ölen hade jag lite problem med att få upp den, det gick inte lika enkelt som det brukar med ölöppnaren. När jag fått upp den förstod jag varför, den här har den där kassa kapsylen som man vrider på för att öppna. Men man kan ha fel… det finns god öl som säljs med den här kapsylen.

Snake Hollow är en IPA med inte så mycket humlekaraktär, men däremot har den en kraftig eftersmak av nöt. Väldigt god måste jag säga… dock har den en aning stickig humlekaraktär först, sedan går den över till en fin nötsmak. Men det är spännande att den ändrar karaktär så mycket. Tyvärr ligger bryggeriet 100miles(160km) söderut från Sparta, annars hade jag gärna besökt bryggeriet.

USA cykelsemester 011

Avslutningen av ölprovningen blir en Porter från Central Waters Brewing. Portern heter Mud Puppy Porter och har undertexten ”Microbrew for the microfew”.

Jag tycker det är en aningen tunn porter, men å andra sidan har det en bra smak. Som börjar med en kakao/bränd smak, där kakaon sedan försvinner och lämnar den brända smaken ensam i munnen. Så stöter ni på den ska ni helt klart prova den. Men den är inte värd en omväg på cykeln så som Shake Hollow hade varit… om det varit mindre än 100miles(160km).

USA cykelsemester 012

Nu är det slut på ölen och det är läggdags för mig. Men avslutningsvis vill jag tacka tjejen i ölbutiken för bra val av öl!

OBS! Jag tar inget som helst ansvar för vad jag skrivit i det här inlägget, det är skrivet under influens av alkohol.

Publicerat i Öldagboken, Resor, USA 2012 | Lämna en kommentar