Funderingar om cykelolyckor, infrastruktur och vägarbeten

I lördags kväll skedde en tragisk olycka i Karlstad, där en 62-årig man omkom. Han cyklade ner i ett 2,5 meter djupt hål som var delvis vattenfyllt mitt på en väg. Olyckan skedde på en nyanlagd väg utan belysning som var avstängd lösa staket, vilka dock både gående och cyklister kunde ta sig förbi utan några problem. Själva hålet var inte uppmärkt och på platsen var det väldigt mörkt. Expressen har även skrivit om olyckan och där finns det lite fler bilder på platsen.

Jag har suttit och funderat på det här och varför den här olyckan kunde ske. Då jag tidigare har gnällt på hinder på cykelvägar som har sin grund i vägarbeten eller byggnadsarbete. Därför kommer här två funderingar över varför olyckan kunde ske. Givetvis har jag inte all information om olyckan så det här är mest spekulationer och funderingar. Det ska även bli intressant att höra vad polisen kommer fram till i fallet när deras undersökning är klar.

Dålig skyltning och avspärrning

Min upplevelse är att byggföretag är överlag väldigt dåliga på att hantera cyklisternas behov. De har inga som helst problem med att parkera på cykelbanor om det inte finns någon parkeringsplats precis intill arbetsplatsen. Ställa saker på cykelbanor eller strunta i att märka upp hål som de grävt upp. Om den här typen av olyckor ska undvikas behövs det helt enkelt en attitydförändring hos byggföretag, för samtidigt som de är väldigt duktiga på att märka upp eller leda om biltrafiken verkar de inte bry sig nämnvärt om cyklister eller gående måste anpassa sig och finna lösningar egna lösningar i en mycket större utsträckning jämfört med bilister. Här nedan är några exempel som jag stött på i Malmö.

Bilism 019

Byggställning som tar upp hela trottoaren och tvingar ut de gående på cykelvägen. Utan varken varningsskyltar eller omledning av cykelvägen.

 

Cykelväg upphör

Här upphör cykelvägen och alla cyklister skickas rakt ut i biltrafiken utan skyltning. Hade varit bättre att ta bort några parkeringsplatser och leda ut cyklisterna tidigare så att bilarna hinner se cyklisterna innan det blir trångt.

Belamrad cykelväg i Malmö

Arbetsbil på trottoaren som tvingar ut de gående på cykelvägen samtidigt som de även har grävt upp ett hål intill cykelvägen.

Alltså skulle en förklaring till olyckan kunna vara att avspärrningarna av området var för dåligt utförda. Vilket jag tyvärr känner är inte helt orealistiskt.

Cyklister följer inte regler

Fast samtidigt hade de satt upp avspärrningar vid vägens början, alltså är en alternativ slutsats att cyklisten inte borde cyklat där eftersom vägen var avspärrad. Och aningen hårt uttryck kan man dra slutsatsen att får han skylla sig själv. Han borde valt en annan väg, för vägen var avstängd.

Men eftersom man som cyklist ofta råkar ut för ogenomtänkta infrastrukturlösningar i form av vägbyggen där cykelvägar spärras av utan någon hänvisning vart man ska cykla eller cykelvägar som plötsligt upphör. Måste man som cyklist anpassa sig och finna egna lösningar på de hinder som finns i staden. Det här är även ett problem som även existerar på platser där det inte är byggarbetsplats.

Ofta upphör cykelvägen eller leds bort på ett irrationellt sätt så att man behöver skarva lite på reglerna för att kunna ta sig fram. Det verkar också som om det förväntas att man som cyklist ska vara beredd på att man får improvisera lite för att ta sig fram. Det gör att man tar inte så tungt på någon liten avspärrning, om det inte är tydligt att det inte är lämpligt att cykla där. Om det vid upprepade tillfällen krävs att man måste improviserar för att kunna ta sig fram, då kan man inte förvänta sig att cyklisterna ska följa reglerna alltid.

Därför är jag inte förvånad att cyklisten i Karlstad cyklade förbi avspärrningen på den avstängda vägen. Här har jag några exempel på hur vardagen ser ut för mig i Malmö med irrationella cykelinfrastrukturlösningar. Som kräver att man skarvar lite på reglerna.

Cykelväg tar slut trots att där är utrymme om man hade placerat stolpar och reklamskyltar annorlunda. Här kan man antigen trängas på vägen som är smal eller så måste man svänger vänster och cykla längs med smågator som inte har några cykelfiler. För att sedan 200meter längre fram åter kunna ansluta till en cykelväg.

Problemet existerar även för gående där byggen slentrianmässigt sätter upp skylten ”gående hänvisas till andra sidan”. Sen är de nöjda och anser att de har gjort de åtgärder som krävs. Vilket blir aningen komplicerat när det är ett bygge på andra sidan vägen också, som hänvisar gående till andra sidan.

Gående hänvisas till andra sidan

Här är det två olika byggen som båda hänvisar de gående till andra sidan.

På Amiralsgatan vid kanalen är även ett vägarbete igång, där hänvisas de gående till att gå över till andra sidan gatan, så istället för ett övergångsställ blir det tre som man behöver passera om man vill följa kanalen.

Vägarbete i Malmö

Längs med kanalen i Malmö vid Amiralsgatan har de spärrat av övergångsstället.

Vägarbete i Malmö

Vägarbetet på Amiralsgatan från andra hållet.

Vägarbete i Malmö

Samma vägarbete har istället tydliga markeringar med reflexer för bilisterna så att de inte behöver fundera på hur de ska hantera situationen.

Vid Skeppsbron utanför Malmö Centralstation är det också väldigt rörigt för cyklister.
Det enda logiska om man kommer från centrum och ska svänga vänster mot Malmö Högskola  är att svänga över vägen och cykla på trottoaren en bit för att kunna ansluta till cykelvägen. Om man cyklar rakt fram istället och gör vänstersvängen i bilfilen får man dels inte plats eftersom filerna är för smala och sedan hamnar man på bilvägen utan möjlighet att komma in på cykelvägen. Eller så måste man cykla mot enkelriktat för att ansluta till cykelvägen på höger sida. På google maps kan man titta på hur det ser ut på platsen.

 

 Skeppsbron i Malmö

Det här inlägget postades i Olyckor, Stadsplanering, Trafikmaktordningen. Bokmärk permalänken.

2 svar på Funderingar om cykelolyckor, infrastruktur och vägarbeten

  1. Trafikistan skriver:

    Alla inblandade parter måste ta sitt ansvar om samspel och förtroende ska kunna växa fram. Om en part slarvar, förstörs hela förtroendeklimatet.

    Väghållaren måste ta ansvar för att entreprenörer hanterar även gc-trafikanter väl. Det är orimligt att frånsäga sig eget ansvar bara för att man tar hjälp av entreprenörer. Givetvis ska man ställa krav på alla entreprenörerna, men man blir fördenskull inte av med sitt eget ansvar utåt. Väghållarna måste bevaka att deras krav verkligen följs, något som jag tror att de sällan anser sig ha råd med att göra ordentligt.

    Vi cyklister har givetvis också ett ansvar, i synnerhet på ställen där väghållaren har uppfyllt sin del. Men cyklister är inte en organiserad grupp som kan fatta gemensamma principbeslut. Var och en måste bli bedömd som individ. Det duger inte att lägga märke till de cyklister som beter sig sämst och sedan säga att man på grund av dem inte behöver ta hänsyn till cyklister. Så raserar man bara förtroenden och driver fram en negativ spiral.

    • Anders Plato skriver:

      Håller med dig, fast min uppfattning är även att om infrastrukturen skulle anpassas för cyklister så skulle en naturlig konsekvens bli att cyklister inte behöver improvisera och därmed bryta mot regler. Se bara på Köpenhamn, som Mikael Colville-Andersen påpekar i det här klippet vid 09:15 http://www.youtube.com/watch?v=pX8zZdLw7cs ”they don´t need to break the law, because they are on a well designed bicycle infrastructure”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *